Duktigt, drivet - och för rutinerat

Helt oplanerat fick den då ganska anonyma poporkestern, som för det mesta nöjt sig med att spela inom huvudstadens gränser, en tevehit bara några veckor innan framträdandet på dåvarande Republik-tillhållet Bergsbron.
Jackpot. Intresset sköt i höjden och den välbesökta spelningen genererade några kronor som senare skulle komma att tillåta arrangören lite djärvare satsningar. Satsningar som tagit Republik till den position som Norrköpings intressantaste bokare.
Ur publiksynpunkt har inte mycket ändrats sedan senast bandet var på besök. Samtliga förköpsbiljetter sålde slut och Hugos sjuder av oförfalskad indieglädje när det vankas återkomst. Om det beror på Republiks täta band med orkestern, att de har en trogen fanskara eller att det var länge sedan Sverige över huvud taget fick ta del av Shout Out Louds är sedan av sekundär betydelse. Stället är fullt.
Upp på scenen kliver ett band med enorm rutin. Mycket har hänt sedan den där klassiska spelningen i februari 2003. Efter att ett debutalbum släppts packade Shout Out Louds in sig i en van och åkte varv efter varv kring Europa och USA. De kikade in hos både David Letterman och Jay Leno, avverkade hundratals anonyma hotellrum och agerade öppnare åt fler prominenta akter än en vanlig dödlig ens vågar drömma om. Sådant gör avtryck. Shout Out Louds vet precis hur man för sig på en scen.
Framförandet är nästan för tight. Bandmedlemmarna kan varandra utan och innan. Varenda gitarrslinga sitter som häftad vid det driviga trumspelet och de käcka keyboardmelodierna. Det låter bra, det låter medryckande.
Och på toppen av detta ligger självfallet Adam Olenius skönt karakteristiska sångröst.

I drivna nummer som genombrottshiten "100 Degrees", "Please, Please, Please" och senaste singeln "Tonight I have to Leave it" slår det gnistor om Shout Out Louds. Då är det inte svårt att förstå hur en hel värld har kunnat ta dem till sig.
Men samtidigt som bandets samspelthet och spelningsrutin imponerar är det i slutändan den som gör att återkomsten till Norrköping inte blir fantastisk. En livespelning är som bekant som bäst när allt är på gränsen till katastrof. Shout Out Louds är alldeles för duktiga för att komma dit. Alldeles för rutinerade för att låta sin musik diktera villkoren.

Duktigt, drivet - och för rutinerat

Shout Out Louds är ett viktigt band för Klubb Republik. Det var när klubben arrangerade en spelning med Stockholmarna (som då kallade sig Luca Brasi) för si så där fem år sedan som de för första gången skaffade sig något av en ekonomisk grund att stå på.