Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Dukat för en klasssiker

NEW YORK (TT Spektra)
Nu lyfts ett av 1970-talsfeminismens största klassiker åter fram i ljuset. Konstnären Judy Chicagos "The dinner party" har skänkts till The Brooklyn Museum of Art i New York, där verket kommer att visas permanent.

Drygt en miljon människor har till dags dato sett Judy Chicagos "The dinner party". Tallrikarnas blygdläppsglänsande blommor och fjärilar har fortfarande kraft att provocera.
FOTO: BROOKLYN MUSEUM OF ART

Drygt en miljon människor har till dags dato sett Judy Chicagos "The dinner party". Tallrikarnas blygdläppsglänsande blommor och fjärilar har fortfarande kraft att provocera. FOTO: BROOKLYN MUSEUM OF ART

Foto:

Kultur och Nöje2002-11-07 00:00
Chicagos vulvaformade middagsbord är dukat med handmålade tallrikar som alla representerar kända kvinnor ur historien och mytologin. Från urgudinnan formas berättelsen kronologiskt framåt med målaren Georgia O´Keeffe (1887-1986) som sista person.
Bankettplatserna är avsedda för 39 särskilt framstående kvinnor, exempelvis den bysantinska kejsarinnan Theodora, nunnan Christine de Pisan och författaren Mary Wollstonecraft. Varje tallrik står på en individuellt utformad bordslöpare, om möjligt broderad i en teknik som praktiserades då middagsgästen levde. Allt eftersom historien framskrider blir tallrikarnas mönster mer skulpturala och tydligt, kvinnligt genitala. Borden står på ett golv med de cicelerade namnen på ytterligare 999 kvinnor, som alla på olika sätt haft betydelse för historien men utraderats ur historieskrivningen.

<b>Kyrkan upprördes</b>
"The dinner party" är, än så länge, en självklar del av konsthistorien. På många sätt är det en 1970-talsfeministisk ikon. En symbol för vikten av att synliggöra kvinnors betydelse, lyfta fram traditionellt kvinnligt hantverkskunnande och kvinnors aktiva sexualitet. Redan när verket visades första gången
1979 rosades det av många som ett landmärke. Lika många äcklades av konstnärens hyllning av kvinnan som kön. Flera feminister kritiserade verket som essensialistiskt, eftersom det genom sitt symbolspråk naglar fast kvinnan vid hennes biologi. Och kyrkan var upprörd, eftersom Judy Chicago uttryckligen sagt att hennes fest också var en kommentar till konsthistoriens alla bilder av Nattvarden, där ju bara män är närvarande.

<b>Betydelse för självbild</b>
- Det spelar ingen roll vilken falang du tillhör. Verkets betydelse går ändå inte att förneka, fastslår Roberta Smith, konstkritiker på The New York Times som inom amerikansk kultur tillmäter Judy Chicagos "The dinner party" samma betydelse som Walt Disneys serier och Norman Rockwell tidningsillustrationer.
Judy Chicago själv är jätteglad över att verket, efter 20 års väntan, äntligen fått en permanent plats:
- Konst, skapad med ett kvinnligt perspektiv, har betydelse för kvinnors självbild. Därför är det viktigt att kvinnors konst synliggörs. Ett av målen med verket har hela tiden varit att det ska överleva både mig själv och dem som hittills har sett det, så att idéerna bakom det kan leva vidare för kommande generationer att ta del av, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!