Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Drömlika bilder i Jackson-film

FLICKAN FRÅN OVAN Filmstaden Regi: Peter Jackson I rollerna: Saoirse Ronan, Mark Wahlberg, Stanley Tucci, Susan Sarandon m fl.

Kultur och Nöje2010-04-01 03:00
Stefan Andersson
n Mängder av det gripande, tårknipande och omskakande, en hel del riktigt inspirerat filmskapande och inte så få minnesvärda inslag finns det i Peter Jacksons första film efter King Kong och Sagan om Ringen. Den ser man med det stora nöje som en bra, välberättad historia alltid ger.Den handlar om en levnadsglad, mördad tonårsflicka, mycket övertygande spelad av Saoirse Ronan, stjärnskottet från Försoning häromåret. Efter sin död ser hon hur hon dog, hur familjen och några andra av hennes närmaste reagerade på en älskad medmänniskas död och hur livet trots det går vidare. Sorg går över, sår läks, nya familjer bildas. Själv befinner hon sig mellan himmel och jord, fortfarande med en sorts okroppsliga band till jordelivet. Det är en ständigt föränderlig skentillvaro, en variant på fantasilandet i Jacksons tonårsskildring Svarta änglar (1994), där livets goda och onda sidor blandas med tonåringens lyckofantasier. De tekniskt briljanta bilderna är drömlika, avsiktligt naiva i stilen, lite som sagoböcker, planscher eller fantasifulla tapetmotiv från 1970-talet, då filmen utspelas. De drömlika förvrängningarna av verkligt liv visar hur det innerst inne handlar om hur svårt de levande och de döda har att släppa taget om varandra. Förlusten och försoningen med den visas ur båda synvinklarna, ett suggestivt tilltag i andan från Dickens julsaga om Scrooge eller något hos Selma Lagerlöf. Men det handlar förstås också om ungdomstidens starka upplevelser och flyktighet, och om alla idyllers bräcklighet. Sådant är bara för dockhus, flaskskepp och barnkammarens snöglob.När katastrofen sker förnekar modern alltihop, medan fadern söker mördaren utan att hitta bevis. Mark Wahlberg överraskar med ett mjukt porträtt, som i en Lasse Hallström-film, av stor faderskärlek. Mormodern (Susan Sarandon), som kommer med beska sanningar och okomplicerad livsglädje, är såpoperans och sagans vishetsgestalt, om man så vill en god fé eller vit häxa. Stanley Tucci som mördaren är virtuost banal, slätstruken, ond och obscen enligt mönstret för det hela.Som är ännu ett exempel på Jacksons mångsidiga, rörliga, medryckande filmberättande. Som en ung Spielberg. Dessutom ett fint bidrag till traditionen från andra filmer om barn, kärlek och ondska, verkligheten och en annan värld: Himmel över Berlin (1986), Trasdockan (1953), Störst är kärleken (1946) och, om än lite oväntat, Trollkarlen från Oz (1939).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje