Dröm från Amsterdam

Det gör han i ett av utställningsrummen med en sorts tidsmaskin som för tankarna till Uppfinnar-Jocke, omgiven av färggranna pappersbitar som är lätt att föreställa sig som rymden. De är som svävande himlakroppar.
I rum 2 fortsätter han sina tankar i en film på fem-tio minuter. Här utvecklas och avvecklas former, volymer och färger, text stryker under eller ställer nya frågor. Ögon far och blickar blir som det allseende, vid ett tillfälle bärs ögonen in och ut från ett rum och nu känns det som existentiella problem från experimentscenernas 60-tal. Det är roligt och yvigt och inbjudande och naturligtvis djupt seriöst om någon trott annat.
Så finns ännu några väl tillvaratagna lokaler mitt i Norrköping för att ställa dessa frågor, ett opretentiöst sammanhang hos det unga konstgalleriet som ännu arbetar på att finna sin form. Med klart kommunalt stöd (hyra, el) ges det möjligheter till något som kan bli ett kulturellt centrum för tvärsgående erfarenheter och kunskaper.
Snart kanske det till och med kommer upp någon skylt till det som så självmedvetet heter Norrköpings Konsthall, bara bygglov med mera ordnats. Några kanske har lärt sig hitta dit ändå, till Hospitalsgatan 6. Johnny Kron, Johanna Hellström och Klas Isaksson är de ansvariga, de som ännu inte kan arbeta här utan måste ha försörjning utanför huset. De närmaste planerna är att samla intresserade kulturarbetare kring sig i månatliga lunchmöten och knyta kontakter. Redan ryms flera ateljéer i huset. Annat är nästa utställning som kommer att haka på Konstmuseets tema Rock´n´roll.
- Vi siktar in oss på själva rockkänslan, säger Johanna Hellström.