Döden à la Nick Hornby
NICK HORNBY Fallhöjd Forum
Nick Hornby underhåller snitsigt vilket ämne som än gäller.
Foto:
Kan man leva fast man absolut inte kan komma på varför och tycker allt är skit?
Om fyra personer råkar träffa på varandra på taket till något som kallas Hopparnas hus och det är nyårsafton och den ena är lessnare än den andra - vad är det?
Jo, en upptakt till en Nick Hornby-bok förstås. Sen kan man just inte säga mer för alla som gillar Hornby säger säg inte nåt mer! för dom vill läsa den och jag ska inte heller säga vem som vinner matchen eller hur han skulle uttrycka det.
Han, Hornby, uttrycker i alla fall väldigt mycket som vanligt och för att ämnet ska belysas riktigt tydligt får de fyra tala så där öppet mellan skål- och väggprat som gör att vi förstår.
Fyra väldigt olika typer. Hon som är 51 och har ett tungt vårdansvar och är kyrksam. Han som är kändis och har gjort bort sig ohjälpligt. Hon som är bara alltför snabb i huvet och låter det höras, säger det alla vet (fruktar) att hon ska säga och hon är odräglig. Fast sann. Och drivande. För det är ju det som gör läsningen så uppslukande. Dom är sanna, allvarligare kan det inte bli och ändå är det väldigt skojigt förstås. Och nära. Och egentligen bara en glutt bakom alla schabloner eller åtminstoen är han på dom och river.
Den fjärde är en sorgsen rockare som ville så mycket mer men kanske inte visste riktigt vad.
Att de här fyra skulle kunna finnan ågon mer gemensam nämnare är alldeles otroligt, var för sig har de de bästa skäl att lämna de övriga, men går man med på den konstruktionen så går det an.
Bilderna är tydliga, så skriver Hornby och säkert finns tanken på film där, hos honom, redan i skrivandets stund.
Temat är hursomhelst tacksamt. Vem vet? Och vem vet varför? Hur ska man leva är ju alltid där och varför inte så här?
Så jobbar vi med nyheter