Disney har passerat gränsen
Foto:
Måttet är rågat! Länge var jag tolerant men nu har de gått för långt, anständighetens gräns är passerad, kulturskymning är över oss och våra barns litterära sinnen förvrängs. Någon måste påtala detta, någon måste med ett vibrerande finger peka ut dessa kulturens dödgrävare och varna alla föräldrar och förtälja: "Dessa människor vill beskära edra barns inre upplevelser".
Det började ju lovande, Snövit är och förblir en klassiker, ett pionjärverk. Och med sagorna fortsatte man med framgång för att sedan börja nosa på litterära gestalter. Här började varningslamporna blinka. Lewis Carolls Alice i underlandet med sin vilda surrealism behandlades så där, inte så illa som befarat men man tufsade ändå till förlagan rejält. Djungelboken var skylångt från originalet men hade viss charm. Men de riktiga lågvattenmärkena hade ännu inte uppträtt.
A A Milne är en engelsk författare från början av förra seklet som inspirerad av sin son Christoffer Robin skrev några underfundiga barnböcker som fått klassikerstämpel tack vare ett karaktärsgalleri som täcker in de flesta temperament; en mild surrealism parad med brittisk "understatement"-humor samt humanitet. Jag pratar om Nalle Puh. Dessa böcker har jag läst i timmar för barnen och det har alltid blivit succé. Och jag har aldrig haft tråkigt en sekund.
Så kom då Disney?
Här pratar vi lustmord på en barnbok som generationer av barn växt upp med och som kanske blivit den första läsupplevelsen för många. Jag har lidit när jag sett Disneys filmer om Nalle Puh med dess uttunnade karaktärer men så kom nyligen filmen om Heffaklumpen. Då blev smärtan för stor. I böckerna förekommer Heffaklumpen som ett begrepp för det främmande och skrämmande. Man ger sig ut på expeditioner och ska fånga den och det intressanta är hur t ex Nasse förhåller sig till sin oro och sina fantasibilder. Kort sagt, Heffaklumpen är en abstraktion och en symbol. I filmen däremot så hittar man givetvis en mysig och busig liten Heffaklump i form av en elefant och man ska förstå att den är lika rädd som de andra. Vips, så försvann all magi. Det är en uppvisning i den värsta amerikanska sentimentalitet och rättrådighet och går helt på tvärs med bokens anda. En katastrof och ett nidingsdåd!
Men nu vet vi, nu är vi varnade. Vi vet åt vilket håll Disney rör sig och vi vet att det inte finns några gränser för vad de kan företa sig med klassikerna. Vi ser er. För att citera en skräckslagen Nasse i boken: "Hjålp, hjålp, en himpelig Håffalusk."
Så jobbar vi med nyheter