Di Leva fortsätter att följa sitt hjärta

Han skivdebuterade 1980, då med ett band som kallades The Pillisnorks, sedan dess har det blivit många skivor i många olika stilar. Klädstilen har också förändrats, från 80-talets stora byxor och tejpad hårlock, till barfota med vit kostym på 90-talet, till dagens långa färglada kaftaner.
Klockan är närmare halvfem, om två timmar ska Thomas Di Leva ta plats på scenen. I en klarröd kaftan och med ett glas bubblande vatten i handen klättrar han upp på en barstol inne i Flygeln i Norrköping för en pratstund.
Hur mår du i dag? 
- Det är ett jämnt flöde av olika känslor varje dag, mest positiva, men ibland kan det ju bli mycket negativa också, till exempel när man ser vad som händer med Östersjön.
Hur finner man inre lycka och harmoni? 
- Genom att följa sin andning och sitt hjärta. Alla har ju sin andning när man föds, men det försvinner när man sätter sig i en skolbänk och formateras och blir likadana allihopa. Då blir vi rädda och börjar andas mer och mer här uppe i bröstet istället för att andas genom hela kroppen.
I början av sin karriär var han en mycket udda figur, med en liten publik. 1987 kom albumet "Vem ska jag tro på?" och då slog han igenom på riktigt. Albumet blev utsett av tidningen Slitz till årets bästa och 1998 fick han sin första Grammis. Förra året firade han 25 år som artist och släppte ett bejublat samlingsalbum.
Det sägs att du blivit folkig... 
- Det är en myt (fniss) man skulle kunna säga att jag är en person som lever i framtiden.
Thomas Di Leva skruvar obekvämt på sig på den höga barstolen i det kala rummet i Flygeln, men inte på grund av frågorna...
- Såna här moderna möbler brukar ju ofta vara lite obekväma, det ska bara se snyggt ut.
Skulle du kunna tänka dig att ställa upp i melodifestivalen? 
- Nej, jag tycker den typen av underhållning är patetisk. Det går ju inte att tävla i musik, det är ju bara att titta på Idol. De 14-åriga tjejerna som tittar på programmet röstar på dom som är sötast och vilka som är söta har dom lärt sig på MTV, det är som en slags avancerad hjärntvätt av befolkningen.
Det känns som att din senaste skiva är sorgsen, varför är det så? 
- Om du går i en storstad i Sverige i dag och ser på de blickar du möter, alla blickar är inte lyckliga. Jag kände att jag ville skriva en skiva som tar pulsen på Sverige i dag, då kände jag att det var viktigt att även det sorgliga får komma till uttryck.
En gång har du sagt "Alla vill bara ha och ha och ha - men om alla ger då får alla..." Vad ska man ge till dig? 
- Kärlek, bara kärlek. Det är väl det enda man kan önska sig av sitt liv. Att man får älska och bli älskad. Saker och prylar kommer och går, det är inte säkert att man blir lyckligare av det. Det viktiga är att man är i en miljö där det är högt i tak och det finns mycket kärlek.