Detta måste vara en Tycho Brahedag
Jag borde förstås ha gått och lagt mig direkt när jag öppnade bildörren på passagerarsidan och äggkartongen ramlade ur Konsumkassen, som jag ställt på sätet. Det var bara tre ägg som var hela efter det fallet. Men jag gick inte och drog något gammalt över mig. Istället tog jag itu med att montera de tre fönsterhakar, som jag köpt för 1 krona/styck på loppiset.
I brist på bild av ssk dam hängande ut med genom fönster med kladdig långborste, ges förslag på verktyg som hör till ett hushåll. Foto: Scanpix
Foto:
Gästkrönikan
När jag kom till hake nr två i gästrummet på andra våningen tappade jag en av de fyra medföljande skruvarna på altantaket, som är av något slags kanalplast, dvs. det håller inte att stå på. Samtidigt är taket så långt ner att det inte går att nå från andra våningen. Vad göra?
Det bästa hade förstås varit om jag hade haft en magnet. Det hade jag inte. Istället bestämde jag mig för att försöka fånga upp skruven med något kladdigt ytterst på en lång stång. Jag försökte komma på det kladdigaste jag visste och stannade för sirap. Jag smetade in ett gammalt kvastskaft med sirap, lutade mig ut genom fönstret och försökte pricka skruven. Sirapen visade sig inte duga. Den var för tunn.
Vid det laget hade det hunnit bli sen eftermiddag och katten krävde sin middag. Jag kom ihåg att jag hade lite för gamla köttbullar i gräddsås i frysen. Jag hällde upp de djupfrysta köttbullarna i en kastrull och satte dem på spisen för att tina medan jag fortsatte mina försök att fiska upp den tappade skruven från altantaket.
Den här gången satsade jag på en kräm mot rynkor under ögonen. Den var visserligen tjockare än sirapen men var ändå inte tillräckligt tjock och kladdig för att lyfta skruven. Altantaket började se rätt äckligt ut och en granne, som höll på att klippa gräset, kastade oroliga blickar mot mig där jag hängde ut genom fönstret med kvastskaftet i högsta hugg.
Jag tog en paus för att fundera och fick plötsligt syn på eldtången. Om jag lutade mig rent livsfarligt långt ut genom fönstret så nådde jag skruven precis på millimetern och lyckades bärga den. Jag nästan hörde vilken suck av lättnad grannen drog när jag kunde återgå till mera normal monteringen av fönsterhaken.
När jag hade kommit halvvägs med den tredje och sista fönsterhaken kände jag den omisskännliga doften av svårartat vidbrända köttbullar i gräddsås sprida sig från nedre våningen. Dj-vl-r, jag hade glömt kattmaten. Den närmsta halvtimmen tillbringade jag med att skrapa loss vidbrända köttbullar och gno kastrullen ren med stålull. Sedan bestämde jag mig för att inte göra någonting mera denna fördömda dag.
Men jag var förstås tvungen att äta och jag gladde mig över säsongens första färska krabba. Till den skulle jag bara röra ihop en gravlaxsås. Jag mixade såsen med elvispen och när den var färdig lyfte jag upp vispen. På något sätt lyckades jag av misstag komma åt strömbrytaren och vispen gick igång när jag lyft upp den ur såsen och spred gravlaxsås över mig, hela den rena disken och kaklet över diskbänken.
När allt var diskat på nytt och avtorkat satte jag mig för att äta. Jag hade hällt upp ett glas rödvin och när jag sträckte mig efter krabbtången dängde jag till glaset så att rödvinet stänkte över duken. Kris och katastrof, salt i mängd på den gröna och vita drällduken - måtte den gå att rädda, rödvinsfläckar är svåra...
Jag fick i mig krabban utan ytterligare missöden och bestämde mig för att genast gå och lägga mig innan det hände något mer. När jag skulle tända lampan till hallen på andra våningen gick lampan sönder och jag vågade inte ens tänka tanken att jag skulle klättra upp på en stege för att byta lampa. Ett så djärvt tilltag skulle säkert bli min bleka död så jag tände istället lampan i arbetsrummet. Då gick den också sönder och jag tvingades ner för att hämta en ny lampa.
När jag öppnade kartongen med påskriften Lampor och batterier fanns det inga lampor. Jag tror att jag numera vet vad man brukar mena med en Tyko Brahedag.
Så jobbar vi med nyheter