Det vete katten om det inte blir en hund

Jag har man, tre barn, villa och bil, men det fattas något.
En vovve! Absolut inte katt. Katter är opålitliga och käkar upp fåglarna i trädgården och inte bara det. Grannens katt tog nyligen äldsta sonens ökenråtta. Och tidigare den engelska undulaten. INNE i vårt hus!
Det blev förstås sorg och tandagnissel och jag var väl den som tjöt mest hysteriskt. Nu har vi en stackars u n d u l a t kvar, som vi noga låser in i sonens rum. Men visst borde vi ha ett djur som skrämmer slag på den där hemska katten. Och som tillfredsställer vårt behov av gosigt husdjur.
Hund förstås! Det är bara ett problem. Jag lider av pälsdjursallergi.
Barnen tycker jag är en tråkig mamma som inte kan ha större djur hemma. Vid nåt tillfälle tyckte dom att jag kunde flytta så de kunde köpa en hund(!).
Men så fick vi höra talas om allergihundar. Wow, en sån bara MÅSTE vi ha! Pudel är en ras som anses vara allergivänlig. Så när kompisens mammas pudel blev dräktig bokade jag genast en tik. Tyckte jag hade mandat att bestämma kön, ensam kvinna som jag är i familjen. Det här skulle bli en perfekt julklapp till oss alla!
Barnen drömde om att få kela med den och jag skulle köra in huvudet i pälsen och gosa för att se om det kliade i ögonen. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. När första mötet äntligen skedde fick vi veta att valpar är ytterst känsliga för främmande bakterier, så röra vid dom var otänkbart. Där satt vi och tittade på dom fyra små svarta ullbollarna. De var verkligen otroligt söta! Men hur skulle jag kunna avgöra om jag tålde dom? Jag bestämde mig för att gosa med mamman. Hon var på helspänn, backade och var inte ett dugg road av mina närgångna smekningar.
Efter ett tag började det klia på händerna... attans också!
7-åringen som var grymt besviken på att han inte fick hålla i valpen försökte också kela med mamman, men då morrade hon långt och ljudligt och nafsade efter handen. Näe, hunden gillade inte barn, den hade dålig erfarenhet av dom sa matte.
Samtidigt berättade hon att pudlar inte kunde vara ensamma mer än fyra timmar om dagen, om ens det, hennes hade dagmatte. Pälsen måste rengöras och kammas ofta för att inte trassla sig, och...ja, där nånstans gick drömmen om egen hund i kras. Gillar inte barn, kliar och kan inte vara ensam när man jobbar - ingen bra kombination.
I bilen hem var det ingen som sa ett knyst och det är det fortfarande ingen som gör vad det gäller hund. Men drömmen om den perfekta julklappen lever vidare...