"Det var hemligt, för det var inte tillåtet att tvätta andras tvätt"

Jag läser Henrik Berggrens biografi om Olof Palme, Underbara dagar framför oss. Den är lysande, inte bara för berättelsen om ett politikerliv, utan för att Berggren målar upp en så stark känsla för tiden. Det handlar om efterkrigstiden fram till 1986, om omstöpningen av samhället, rekordåren och till slut nyliberalismen intåg.
   Det är min barndom och ungdom som beskrivs. Jag föddes 1964, samma år som Palmes förslag till ett nytt studiemedelsystem antogs. Möjligheten till högre utbildning öppnades därmed för alla, oavsett föräldrarnas bakgrund och inkomst. Tjugo år senare var jag den första i min familj som skaffade sig en universitetsexamen. Socialdemokratin skapade ett samhälle mer jämlikt både mellan könen och mellan samhällsklasserna, men också med en allt starkare stat som grep in i människors liv på alla plan.
  
Mitt första hem var i en omodern lägenhet på S:t Persgatan med gemensam toalett i trapphuset. Jag har inga minnen därifrån men jag minns de andra lägenheterna i miljonprogrammen i Hageby och Marielund. Så småningom hamnade familjen i Åby.
   Jag minns hur mormor kom en gång i månaden med smutstvätt till vår välutrustade tvättstuga i hyreshusets källare. Sedan tvättade mamma och hon en hel dag, maskin efter maskin. Det var lite hemligt, för det var inte tillåtet att tvätta andras tvätt i tvättstugan.
   Jag fick hjälpa till att köra trådkorgen på hjul mellan tvättmaskinerna och centrifugen, packa den blöta tvätten jämt så att centrifugen inte stånkade och gick snett. Vi höll oss alltid på behörigt avstånd när den fick upp farten och pressade vattnet ur lakan och handdukar. Den skakade spasmiskt, som om ett odjur var kedjat i trumman, ett odjur som ville komma loss och det var inte svårt att förställa sig att sprintrar och muttrar till slut lossade av den hiskeliga farten och allt kom löst som en virvlande tornado.
   Bäst var att vika och mangla den rena, doftande tvätten. Jag stod mitt emot mormor och sträckte lakan som sedan veks i tre delar innan de mattades in i mangeln. Kökshanddukarna lärde jag mig att vika så att monogrammet syntes, när de kom stela och raka ur valsen.
   Efteråt låg mormor i blöt i vårt badkar en bra stund. Njöt av värmen och tvållöddret innan hon klev upp och klädde på sig och mamma skjutsade hem henne med bagageluckan föll av ren tvätt. Jag tyckte om tanken på att mormor var ren och luktade gott men hade lite svårt att förstå varför hon tog på sig samma kläder som hon använt hela dagen. Men mormor var uppfostrad i en tid då man inte slet i onödan på kläderna. Hon bodde på landet med utedass och ett handfat i ett litet kaklat utrymme bakom ett draperi i hallen. När jag skriver det här inser jag att det låter som om jag växte upp i Moa Martinsons Surbullestad.
   Våra dagar i tvättstugan utspelade sig i början av 1970-talet, för 40 år sedan. Förskräckt inser jag att min barndom idag är mer avlägsen än vad andra världskriget var för mig då. Det är omöjligt att förstå att unga idag ser på min barndom som jag såg på det svart-vita 1940-talet.