"Det språk vi känner som vårt eget gör oss trygga. Men det bör vara begripligt. Annars abrakadabra. Typ. Språket lever sitt eget liv."
Lennart LindbergI språkets underbara världCarlssons
Allt tänkande börjar med en känsla som via hjärnan sätts på ord. Det är med språket vi tänker. Därför är det viktigt att lära ungarna prata. För ett par hundra år sedan pluggades retorik i svenska skolor, säger Lindberg, men sen togs ämnet bort.
För ett par hundra år sedan var det bara de välbärgades barn som studerade, de som skulle göra sig gällande i samhället. Sen anpassades skolan till arbetarnas barn som måste kunna läsa instruktionsböcker men helst inte skulle yttra sig i samhället.
Det säger inte Lennart Lindberg som är mer intresserad av språk än av klasskillnader.
Att språket inte är logiskt utan känslomässigt visar han med en rad exempel: jätteliten, skitgott, asflott, fru talman. Svordomar kan vara effektiva, som CH Hermanssons: - Nån jävla ordning måste det vara i ett parti!
I början av 1970-talet baxnade man inför filmtiteln Badjävlar. Nu reagerar vi inte på Fucking Åmål eller Hip hip hora, och en recensent kan skriva att ?det är en så otroligt jävla kukbra film?. Nu har vi fullt upp med att försöka begripa sms-språkets 3vligt, Miss U, U4E (din för evigt) och PK (puss och kram).
Det språk vi känner som vårt eget gör oss trygga. Men det bör vara begripligt. Annars abrakadabra. Typ.
Språket lever sitt eget liv. Nya uttryck tas snabbt upp. Time out. Klockren. Fuck you. Ball. Cool. Och smälter in i den svenska grammatiken. Cool, coolare, coolast. Fett ? grymt fett!
Det är med språket man tänker. Det kreativa tänkandet är inte förbehållet någon intellektuell elit, säger Lindberg. Varenda människa som tänker självständigt kan hitta på något nytt.
Antag att någon hittar på ett fyrkantigt hjul. Kanske inte så dumt som det låter. Ett fyrkantigt hjul kan måhända lättare ta sig fram i snö och lera än ett runt hjul som slirar. Förkasta inte en absurd idé. Pröva den först!
Så småningom kommer Lindberg fram till oss gamlingar med nedsatt mental förmåga och dåligt minne. Vi glömmer inte allmänna kunskaper och språk, men vi glömmer händelser. Och vi får ofta minnesluckor, det som brukar kallas blackout.
Minnets farligaste fiender är alkohol, droger och stress, får vi veta.
Lindberg talar också om framåtriktat minne, att minnas sånt som inte har hänt. Glöm inte att ringa och gratulera faster! Men det bakåtriktade minnet är oumbärligt, särskilt om man brukar ljuga. En lögnare måste ha särskilt bra minne.
Det finns gott om kunskaper i Lindbergs bok. Hur hjärnhalvorna funkar. Att drygt 30 muskler gör talet möjligt. En treåring kan tusen ord. Fyra av fem som stammar är män. Det finns 6528 språk varav 175 i Sverige. Kunskaper som kan verka intressanta för ögonblicket men som man kanske inte lägger på minnet.
Däremot finns det resonemang jag saknar. Varför betraktas vissa nödvändiga ord (knulla t ex) som fula och måste ersättas med löjliga omskrivningar? Vart har folkhemsspråket (klasskamp, solidaritet) tagit vägen?
Det språk vi talar bestämmer vår världsbild, säger Lindberg. Det visste nog de som 1990 avväpnade ordet arbetare genom att ändra det till medarbetare. Språket är vi alla med och formar, inte någon liten elit, säger han. Här borde han kanske ha manat till en viss vaksamhet.
Det är ingen allvarlig kritik. Lindberg manar oss till självständigt tänkande och väcker vår nyfikenhet.
Vad är det för språk de ungar har som kan prata i timmar i mobilen men bara svarar enstavigt när de intervjuas i teve?
Hör de till dem som ska vara tysta i det offentliga samtalet? Är det därför som programmet Klarspråk, där människor fick tala till punkt, togs bort och ersattes av Ring P1, där en beskäftig programledare ständigt täpper till mun på folk?
Den frågan ställer inte Lindberg, den hör till de självständiga tankar jag själv fått vid läsningen av den här inspirerande boken.
Så jobbar vi med nyheter