Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Det mest onödiga hemmajobbet

Kultur och Nöje2009-02-06 03:00
Lana Brunell
Jag har strukit. Nu tar jag det en gång till för det är knappt jag tror på det själv. Jag, Lana, gick ner i tvättstugan och började beta av högen av skrynklig tvätt! Fråga mig inte varför för det förstår jag inte själv. Men jag tror att det handlade om att jag tack vare en påtvingad innebandymatch råkade få ett energiöverskott. 7-åringen skulle prompt spela en match mot mig i korridoren i källaren, som är precis utanför tvättstugan. Först till fem mål och sen paus. Jag vann första omgången och glad i hågen tågade jag i pausen in i tvättstugan och hamnade framför strykbrädan och korgen med den gigantiska strykhögen. Kökshanddukar, dukar och örngott i en salig röra. Insåg då att det är därför linneskåpet är så tomt. Att allt, och då menar jag verkligen allt, ligger i tvättstugan. Senaste året har vi hängt upp trasor som ser mer ut som ihopknölat dasspapper än fina linnehanddukar. Så jag satte i sladden till strykjärnet och började som i trans systematiskt stryka handduk efter handduk. Sonen kom in i rummet och tittade storögt på mig. Sen brast han ut i jubelvrål när han insåg vad jag höll på med. Jag vill också stryka skrek han. Och där hjälptes vi åt med att få fason på trasorna. Det var då jag drog mig till minnes samtalet på 6-års innan sommaren. För att kolla barnens språkmässiga utveckling gjordes ett bildtest på dom. Fröken berättade att mitt barn hade koll på de flesta bilder, men det var två som han för sitt liv bara inte kunde förstå. Den ena föreställde en kyrka. En gammeldags liten med ett torn på sidan. Jo, det var ju ganska förståeligt att inte känna igen den bilden ansåg fröken. Man går jag sällan i kyrkan nu för tiden. Och den kyrkan som skolan besöker till advent är av modernt snitt i brunt tegel. Ser mer ut som ett UFO. När fröken visade den andra bilden tittade hon konstigt på mig. Han vet inte vad ett strykjärn är, sa hon. Nä, hur skulle han kunna veta det. Ett sånt har väl knappast använts hemma sen han föddes. Kläder av idag behöver inte strykas (bara makens skjortor - nu ligger 14 st i högen. Han gillar inte heller strykjobbet, köper hellre nya skjortor). Och sånt som behöver strykas hamnar i strykhögen i x antal år. Gudskelov att man lever i en tid när det är ok att inte ha pressveck på allt! Stryka är det onödigaste hemmajobbet som finns. Tar massor av tid och snart är det dags för tvätt igen och då blir det skrynkligt och så är man tillbaks på ruta ett. Sonen tyckte också det tog tid. Och kul var det ju bara när det rök ånga. Efter en stund sa han att pausen var slut. Dags för andra matchen. Men nu visste han i alla fall hur ett strykjärn funkar. Och att man kan bränna sig om man är ovan. Och att mamma då också kan svära. Trots brännblåsa och förlorad innebandymatch kunde jag glatt lägga in nio skrynkelfria kökshanddukar och nio lika släta örngott i linneskåpet. När de andra 1000 sakerna i strykhögen ska gås igenom vet i hundan. Men blir det många innebandymatcher i källaren med pauser så finns det ju i alla fall en liten chans att den betas av de närmsta tio åren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje