"Det här är en uppvisning av Thorsten Flinck shape -05"
Det vore väl inte skådespelaren Thorsten Flinck, löpsedelsmakarens dröm, om han inte bjöd på en oneliner: "Det här är en uppvisning av Thorsen-Flinck-shape 2005" säger han till församlade media.
Thorsten Flinck spelar upp det moraliska dilemma som Hjalmar Söderberg skrev för precis hundra år sedan. Foto: Robert Svensson (011-200 463) robert.svensson@folkbladet.se
Foto:
Det är inför premiären på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas han kommer till Norrköping och visar upp sig.
Turnélivet påstår han sig gilla. Trött på Stockholmpubliken som är så förfärligt blasé, säger han. Blaserade 18-åringar som han fått nog av. Nej, utanför Stockholm men ändå i en av storstäderna som Norrköping är - säger han - vill han möta en ny publik.
Och pjäsen lär sitta, den körde han på Vasan för två och ett halvt år sedan.
I Hjalmar Söderbergs drama ställs den moraliska frågan på sin spets: kan det vara rätt att döda? Kan någon människa vara så vämjelig att det kan bli en ursäkt för att döda?
Thorsten Flinck menar att han själv tycker att det finns människor som förverkat sin rätt att leva - ändå får man under inga omständigheter ta någons liv, ändå måste man i alla lägen vara emot dödsstraff.
Punkt.
In på scenen där det bara står en stol kommer han i svarta käder och med bara fötter. Och börjar monologen, upptakten i Doktor Glas historia.
Flinck menar att det finns ett Jekyll-Hydetema här också, att han har funderat ordentligt på det onda och det goda i människorna och avslöjar att han på slutet låter doktorn och pastorn smälta samman.
- Jag upptäckte att jag höll på att försvara mördaren och det gick ju inte an! Och jodå, jag har läst Bengt Ohlssons roman Gregorius och tycker den är utmärkt, där ser vi pastorn från en annan sida.
Hur det går till får vi se då. Thorsten Flinck har själv dramatiserat texten och han är sin egen regissör.
- Till och med Hitler gillade ju barn och blommor och Brecht pekar på det onda och goda som finns inom alla människor i olika situationer. Så ska det vara med klassikerna. Det står över det kommersiella, de behandlar sånt som är aktuellt i alla tider.
- Det är ju inte så att Söderberg kommer med några nya sanningar, men han säger dom på sitt suveräna sätt, det blir konst och det är det jag är ute efter att ge, ett möte med konsten, bortom orden. Jag har ju lite koll faktiskt, jag är 44 år och jag vet vad teaterns magi handlar om. Och jag vet att jag kan få den kontakten.
En gång var han i Norrköping och läste som det heter, för Gun Jönsson som var chef för Stadsteatern här. Det föll väl ut och det var så han kom in på scenskolan i Stockholm.
- Så jag är skyldig Norrköping det här, säger han, ler stort och slår ut med armarna.
Han skojar nog. I vår ska han spela Tartuffe i Stockholm, då ska han ingå i en ensemble, säger han. Men åtminstone i Göteborg ska ha köra den här föreställningen också.
Turnépremiären på Arbis sker 9 november.
För Arbisteatern är besöket kolossalt välkommet, säger Robin Karlsson som vill se huset som "ett kulturellt vardagsrum", mer huller om buller, mera liv, mindre dekor. Kanske är det detta som lockat operasångerskan Kjerstin Dellert från Confidencen att komma hit senare i november.
Så jobbar vi med nyheter