Här försöker fyra ledande musikforskare tala om vad de sysslar med. Huvudsakligen tycks de undersöka hur musik skapas, hur den framförs, används och lyssnas på och kanske också vad musiken gör med den som lyssnar.Musikvetenskapen har ett fackspråk som är obegripligt för utomstående och gör den här boken svårläst. Här är en del intressanta saker jag fått fram och förstått:Hur musik skapas har jag alltid trott mig veta. Som son till en kompositör av populärmusik har jag sett hur en melodi fötts i min fars huvud för att raskt spelas fram på mandolin och fästas i minnet med en nonsenstext för att till sist skrivas ner av en notkunnig kompis.Nu får jag till min förvåning veta att musik kan göras rent fabriksmässigt. Redan på 1700-talet kunde man skapa en menuett genom att klippa sönder melodier i enstaka takter, numrera dem och sen kasta tärning om hur de skulle sättas ihop.I dag görs musik med datorprogram där varken sång eller instrument är nödvändiga. Abbas album Arrival från 1976 innehåller knappt ett mänskligt ljud, sägs det i boken. Allt är "sound" och effekter. Det är datamusik.Återgivandet av musik har genomgått en våldsam teknisk utveckling. På 1890-talet fanns raspiga fonografer. På 1910-talet blev det gott om jobb för musiker på stumfilmsbiograferna. Då annonserades det också om de nya trattgrammofonerna med skivor som hade musik på båda sidor.1925 började AB Radiotjänst regelbundna sändningar med mycket musik i programmen. Gatumusikanter spelade för pigor och hemmafruar som kastade ner femöringar från fönstren. Den bärbara grammofonen kunde tas med på söndagsutflykten.Efter 1930 fick musiken plats på film. Hjälten i den första svenska ljudfilmen Säg det i toner ville bli schlagerkompositör. Sen blev schlager på schlager ledmotiv i filmerna.Tekniken gick framåt. I mitten på 1950-talet lanserades hi-fi, high fidelity, dvs hög ljudtrohet. I slutet på 1970-talet kom Sonys kassettbandspelare som kallades freestyle och lät oss ta med musik vart vi gick.Även musikinstrumenten genomgår teknisk utveckling. De senaste 40 åren har gitarren, framförallt elgitarren, blivit det dominerande instrumentet. Pianot har slagits ut av keyboard.Hur musik används har forskarna också intresserat sig för. Den kan dansas till, njutas av, marscheras till. Richard Wagner hade nog inte tänkt sig att hans lugna orkesterstycke Siegfried Idyll skulle höras ytterst svagt på en tandläkarmottagning.Och Evert Taube förutsåg nog inte att hans kärlekssång Nocturne ("Flämtar. Strider. Vill inte. Vill. Och blir åter kysst.") skulle komma att spelas på begravningar.I dag lyssnar vi på musik överallt. Det ligger musik i luften på varuhusen. TV:s jinglar är en plåga. Vi bär med oss mp3-spelare. Ungdomar går med hörlurar på väg till skolan.Vi diskuterar musik jämt och ständigt, trots att det inte finns särskilt många ord och begrepp att diskutera med. Man kan känna igen Jan Johanssons sätt att spela piano utan att kunna sätta ord på det. Pojkar i årskurs nio kunde inte tala om varför de gillade en låt. Den är bra! Det hör du väl!Texter är lättare att analysera. Kärleken är evig, sjunger Lena Ph. Hos Plura Jonsson och andra är kärleken mer problematisk. Vi är ihop så länge det fungerar, ungefär. Vad beror den skillnaden på? Även det kan väcka forskarens nyfikenhet.Sedan 1977 har musikvetenskap i Göteborg producerat över 70 doktorsavhandlingar. Ändå märks musikforskare så lite. Kanske beror det på att de verkar skriva för varandra som i den här boken.Det jag fått fram ur boken är som synes mycket intressant, men det behöver inte ta mer plats än en tidningsartikel. Så varför 180 sidor?
