Det glöder - men lite för sällan

I totalt mörker, med undantag från några små värmeljusliknande lampor, klinkas det stilla på en gitarr. Dragspel, kontrabas och elpiano kommer till och allt eftersom musiken läggs på tänds också scenen upp.I ett hörn av sitter Rikard Wolff i en svart gungstol.Inledningen är magisk.Första sången är precis så finstämd som jag väntat mig, den handlar om hans dotter.Därefter händer något som jag inte väntat mig.Får mig att skratta
Rikard Wolff inleder sitt första mellansnack med att berätta om sitt möte med kungen. Och flera gånger fylls hela flygeln av ett bubblande skratt. Och dessa humoristiska mellansnack återkommer ofta under kvällen.Mycket hade jag väntat mig av Rikard Wolff, men inte att hans skulle få mig att skratta.Förutom humor bjuder han även på kloka och vackra ord om kärleken."Kärlek har ingen ålder sägs det, Jag vill säga att kärleken har alla åldrar." Ett antal covers framförs under kvällen. Ted Gärdestads "För kärlekens skull" får i Rikards tappning en ovanligt lycklig ton. Lena och mjuka toner blandas med asfaltshårda och skrovliga. Håkan Hellströms "Nu kan du få mig så lätt" framförs så lugnt och stilla, att det är svårt att vara riktigt säker på att det verkligen är den. Medan "Höstvisa" av Tove Jansson, framförs varmt, äkta och nära - en av kvällens bästa sånger.Förutom att vara rolig i mellansnacket, bjuder Rikard Wolff frikostigt på episoder ur sitt liv. Som hur han som tonåring hellre var snygg än varm och åkte skridskor enbart iklädd manchester och blå polotröja. Eller hur han vid två tillfällen lyckades gå i sömnen, mer eller mindre naken och låsa sig ute, på det fina hotellet.Glöder för sällan
Men tyvärr så håller inte kvällen så hög klass som jag förväntat mig. Rikard Wolff är en artist med karisma och utstrålning, något som inte går fram i denna stora konsertlokal.Då och då kommer stunder när han tänder till, glöden finns där och det känns verkligen varmt inombords. Till exempel vid "Om man ändå ska dö" "Pojken på månen" och "Vackra pojkar vackra män". Men glöden kommer inte tillräckligt ofta för att den en timma och 45 minuter långa konserten ska hålla ända fram.Rikard Wolff är som en stor ask med mörka, mäktiga chokladpraliner. Men inte ens en sann chokladälskare kan få i sig hela asken på en kväll.