En människa som dricker för ofta, för mycket och vid fel tillfällen. Det kan stå som en snabbdefinition på en alkoholist. Alkoholism ses idag som en helt egen diagnos, en sjukdom erkänd av Världshälsoorganisationen (WHO), FN och läkarsällskapen i de flesta länderna. Det finns en oftast ett genetiskt arv för att kunna få sjukdomen.
Symtom som total förnekelse av problemet och sitt drickande är typiska för alkoholisten. Hans förnekande av problemet, både för sig själv och andra, kan ibland nästan bli psykotisk. Om han ertappas med en flaska mot läpparna i cykelförrådet kan han ändå enträget förneka att han just har druckit. Och, till exempel, kan han inte låta bli att dricka trots att han ska skjutsa familjen till landet. Han väljer att köra ändå, för att drickandet inte ska avslöjas. Förnekandet kan också bestå av märkliga rationaliseringar, som att drickandet måste ske i cykelförrådet eller i ett buskage eller på bibliotekets toalett för att partnern inte förstår hur ett normalt drickande ser ut, eller på grund av att partnern har växt upp i en familj med inskränkt syn på alkohol, och så vidare.
De här symtomen har alkoholisten mer eller mindre omedvetet, för att skydda sitt drickande. Alkoholen är hans enda vän och älskade, trots att den driver honom mot undergången. Det här kan verka märkligt, men egentligen är ju alkoholen det enda som lindrar alkoholistens abstinens, samtidigt som den är orsaken till den.
Mellan 7-10 procent av den vuxna befolkningen är alkoholister. Föreställ dig att du går nedför Drottninggatan en lördag förmiddag, och var tionde människa du ser är en alkoholist. Då kan du förstå vidden av detta folkhälsoproblem. Och bakom många alkoholister finns ju dessutom ofta familj, vänner och arbetskamrater som också lider av alkoholistens sjukdom.
Men hur hopplöst den än kan se ut så är sjukdomen behandlingsbar. Det finns olika behandlingar, både på psykologisk, medicinsk och andlig grund som kan leda till nykterhet. Det finns också självhjälpsgrupper, som AA och Länkarna, som kan vara ett viktigt stöd alkoholisten att komma ur sin ensamhet och känna gemenskap.
Voltaire sa: Hoppet är det sista som lämnar människan. Och det finns alltid hopp.
Det finns hopp också för dig.
