Det bästa vi har att läsa
Konstforumf.d. IX-gruppentom 15 februari
Alf Olsson, född i Skåne, påstår att han har målat samma landskap i 50 år nu... FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
konst
Konstforum på Saltängsgatan bildades samtidigt. Liksom vid 30-årsjubileet, då var gruppen intakt, får vi se de här konstnärerna som var och en är aktningsvärd och högst väletablerad i den svenska konstvärlden.
PG THELANDERS märkliga rum med de ännu märkligare invånarna, den gamla pingvinen, de små insekterna, paraden av afrikanska djur. Färgaccenten i de darrande tunna teckningarna. Mäktiga rum, pelare, och så ett mjukt granatäpple, attraherande. Alldeles egna scenografier, ett eget symbolalfabet som lockar in i lager av betydelser.
ALF OLSSON håller sig numera med total envishet vid de skånska landskapen, ?de senaste 50 åren? säger han själv. Men så är det inte, han har mycket mer i bagaget. Nu är det ändå jord och himmel, horisonten där något hus har sitt självklara läge, mer behöver man inte säga, Här är allt, den råa vinden, fukten, ibland sol och stillhet. Klassisk ro, färgernas harmoni.
Några få porträtt, avindividualiserade, en heter Den vita madonnan.
Vårt eget konstmuseum har verk av Alf Olsson, liksom de flesta museer i landet och utanför. Det gäller för övrigt de flesta av gruppens medlemmar.
GÖSTA GIEROW, gjorde fynd då han la tak någonstans i Estland. Det var skelett av den egyptiska råttan, nu använd som inslag i flera av hans bilder, figuren används som vi brukar se heraldiska bilder, en till och med försedd med den mest yvigt barocka guldram. Fossil, en sjöhäst, avritade, inkomponerade eller enskilda, han tecknar på kakelkvadrater och bränner till de skönaste färger. Ett helt bord visar en egen historia med form och känsla från havet. Underskön, underbar, underliggande inspiration är matematikern Euklides och när man vet det ser man de geometriska balansnumren, väl smälta, naturligt ingående. Överlägset.
KARL ERIK HÄGGBLAD, geometriska former som skär andra komplicerande former och så de där DNA-slingorna som egentligen är andra strömmar, genom rum, de som ger perspektiv på allt, det ursprungliga som ställs mot det gudomliga. På distans kan de se ut som spår av något annat, men ändå sitter det där för alltid. Något runt objekt flyger, säkert är det i rymden, något som hör dit, unikt.
BENGT LANDIN håller avstånd, här är värme, här är märkliga djup, bokstavligt där gäddan vaktar, bilden heter ?Gädda i beråd?. Vi får hemliga rum där något händer just nu, men de är ointagliga, till det där parasollet i glada färger.
LARS LINDEBERG. Täta svart/vita stadsbilder, intensivt tecknade, ganska små, Stockholm, de är i tusch. Högst egen pennföring, aldrig sökning efter vackert eller fult, det är starkt personliga upplevelser, så kan man också se Stureplan! Dynamiken.
GÖRAN NILSSON har rest, vi ser berg som är vulkaner, färgen kommer också från någonting detta glödande, det är faktiskt Mexico. Det är sand, öken, solnedgång, självklara naturbilder med sin givna dramatik. En tacksam glöd i fyllig akvarell. Det är så vackert så.
PHILIP VON SCHANTZ, kärt återseende av de klassiska kärlen, de rostiga kannorna, en tallrik färgsköna plommon. Med den attack som bara var hans.
NILS G STENQVIST, tidlös som flera av de övriga. Mönster smeker, från någon sorts natur, det är sensuellt, omslutande. Han går in i cellen, livsförutsättningen, ser skälvningen av liv, Snäckan uti sanden.
Så jobbar vi med nyheter