Om vi inte letar upp de smaskigaste formuleringarna för att måla nyansrika texter med både djup och finess?
Ibland höjer folk på ögonbrynen över att jag rapporterar nyheter. De tycker att det verkar begränsande och tycker att jag borde skriva en bok istället. Men tänk så kul det är med språk ändå. Hur man med så olika ord kan uttrycka precis samma sak.
Tillåt mig exemplifiera med några exempel ur nyhetsvärlden. Tänk på detta när ni sätter er ned med tidningen nästa gång:
En överförfriskad gosse vid namn Oskar har en riktigt dålig utekväll.
Redan på förfesten lyckas han spilla ner sin dyra, nyköpta skjorta med rödvin, flickvännen blir upprörd över en småsak och lämnar honom innan han super bort sitt visakort på krogen och sprickfärdig av frustration snubblar upp till närmaste flottyrgrill för lite nattmat. Där hamnar han i spydigt samspråk med en jämnårig som efter meningsskiljaktigheter låter armbågen hotfullt snudda hans revben. Oskar kokar över och smackar sin halvätna ostburgare med extra lök rätt i plytet på snubben innan han gråtande faller ihop på golvet och undrar vart f-n världen är på väg egentligen. Det är så polisen hittar honom någon minut senare.
I tidningen blir en historia som denna kort och gott:
”En 23-årig man slog vid tretiden natten mot söndag en annan man i ansiktet. Han greps misstänkt för ringa misshandel men släpptes efter förhör.”
Lika väl ska man inte se på lokaltidningsjournalister som förenklande tölpar. Det är en konst i sig att få en dagisutflykt i april att låta som höjden av spänning utan att använda stora ord och poesi.
Inga habituéer tågar barnen till mötes över de grönskande fälten när fyllig matsäck plockas fram och de omvälvande dofterna fyller luften medan skönsjungande ledare förgyller tillvaron för de utflyktsberusade småbarnen.
Nej, det är snålblåst och gallskrik, grå vardag och ska göras intressant nog för förstasidan. Inte lätt.
Å andra sidan står kvällstidningsmurvlarna i en klass för sig när det handlar om att göra småsak till storsak. De målar detaljlöst men med färgglada språkpenslar utan att egentligen ha något alls att berätta.
När det står: ”TV-kändis svårt skadad i husdrama” kan ni kallt räkna med att det är er granne, vars moster en gång bjöd med henne som publik i Bingolotto, som sparkat stortån i tröskeln.
Det handlar som ni förstår inte bara om vad man skriver utan minst lika mycket om hur man skriver det! Och det är det som gör språket och dess nyanser så oerhört spännande.
Men det är klart, ibland vill man bara ställa allt vad innehåll heter åt sidan och rucka lite på parollen att det går före form och att det viktigaste är stramt nyhetsvärde. Bara språkmåla helt enkelt.
Det är vad jag tänker utnyttja den här spalten till. Här tänker jag vara precis så uppblåst självgod och färgglatt beskrivande som jag vill. Helt utan nyhetsvärde, men med många tjusiga ord.
Välkomna.