Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Det är ett osynligt förtryck"

Kultur och Nöje2008-04-02 03:00
Setareh Yousefi
Jämlikhet mellan män och kvinnor handlar inte bara om antalet tallrikar som diskas och lönen som inte är lika. Det är klart att det idag fortfarande är så att de flesta kvinnor gör det mesta av hushållsarbetet, samtidigt som de arbetar lika mycket som sina män. Och på arbetsmarknaden är vi absolut inte lika, det finns svart på vitt. Men det finns en annan dimension. Kvinnor är de som driver livet. Kvinnor har ansvar för det ena och det andra, utan att någon har bestämt det. När jag säger sådant får jag ibland höra att det handlar om att kvinnor inte vill släppa kontrollen. Men ofta handlar det inte om det. Jag vet många kvinnor som skulle älska om mannen överraskade med att ta initiativ. Om det var han som föreslog barn, husköp, planerade resor, kom ihåg födelsedagar eller så enkla saker som förslag på att göra mer tillsammans på fritiden. Människor pratar ofta om att yngre män är bra på jämlikhet. Om de är bra på att dela hushållsarbete, som de ofta är, är de lika dåliga som äldre män på just det här att driva. Det är nästan det värsta förtrycket eftersom det inte syns, det är ett osynligt förtryck. Jag har ett bra exempel, känner ett ungt par där hon ägnar sig åt hans fritidsaktiviteter för att de ska få vara med varandra. Gör han detsamma? Nej, han anstränger sig inte för henne på det sättet. Som hon lite uppgivet sa 'Det är som om han är viktigare än vad jag är. Ibland när jag är trött försöker jag hålla mig vaken för att vi ska umgås, men om han är trött går han och lägger sig'. Nu läser ni kanske det här och tänker att oj vad dåligt och att ni minsann inte är så. Men tänk noggrant på ditt liv. Om ni är ett par och mer hänsyn inte tas av kvinnan än mannen, då har ni lyckats bra. Genom åren har jag sett samma tendenser i andra sorters relationer. Mödrar, döttrar, systrar tar hänsyn till fäder, söner, bröder mer än tvärtom. Det blir värre när människor får barn. Det går att läsa om i Gunilla Bergenstens "Familjens projektledare säger upp sig". Hon ser lösningen i att kvinnor sänker sin nivå och slutar ta ansvar. Jag vet inte om det är svaret. Vi har en hoppfull tro att om du inte gör allt så kommer din motpart att möta upp dig och göra mer. Men det är heller inte ovanligt att när den som drivit lägger ner så händer i princip ingenting. Svaret ligger rätt mycket hos män också. Männen måste inse att det finns en struktur i det här och att det faktiskt är ojämlikt, och agera därefter. Personligen tror jag verkligen inte kärnan till den jämställda lyckan ligger i att vi alla ska bli mer 'patriarkala' eller 'manliga', vad det nu är. Det handlar istället om att omfamna fenomen som omtanke, eftertanke och ansträngning. Som Roy Andersson säger, vill man ha något av kvalité måste man anstränga sig. Och idag anstränger sig inte män i samma utsträckning som kvinnor. Innan någon börjar tänka åt det hållet, jag är fullständigt medveten om att det finns undantag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje