Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Derwingers konst i nygammalt ljus

Maskens entré, 1967 textilcollage.

Maskens entré, 1967 textilcollage.

Foto: Patrik Larsson

Kultur och Nöje2007-11-24 00:17
Åsa Hanell
Det skulle varit sommar. Det skulle varit ett annat ljus - för att göra rättvisa åt Lennart Derwingers färger, former och strukturer. Allmänljuset i utställningslokalen ställer högre krav på betraktaren. Att förflytta sig. Att själv upptäcka. Att upptäckas.Vita byxor som i författaren och konstkritikern Mailis Stensmans ord blir till kalsonger - för mig blir de en bit av själen, den del som står fri - vit. Mailis Stensmans ord, tagna ur en bok om Lennart Derwinger som kommer i början av nästa år.Och tiden hör inte hemma någonstans - och överallt - i Derwingers konst. Ur serien "röster" visas "Maria Callas", 2000, det svartvita röda talar lika mycket om 1960-talet. Operarösten blir till ett nästintill övertydligt budskap, som dock inte ger något tolkningsföreträde. Rösten som hänger till vänster om Callas tillhör Enrico Caruso. Den italienska operasångaren tar personligen mycket lite plats, men hans röst hörs nästan dånande där det röda korsar.1967 "Maskens entré". Tygmålning där strukturen är på väg ut ur tavlan. Som att leva med lager på lager av lögner när det yttersta skyddet krackelerar. Vi förlorar vår mask och tvingas blotta oss. Oavsett om det är en mask tillkommen på kirurgisk väg eller rent psykologiskt.Genomgående följer Lennart Derwingers känsla för form. Färgerna, skira, ljuva. Dovt mörker. Kontraster i sig. För ljuset vill gärna lura oss att tro att händelsen, motivet är just ljust. I det mörkaste mörker lyser kanske ljuset som tydligast.I museets foajé hänger "Grön vision" - belyst, som ger en vilja att dra förlåten åt sidan för att fullt ut kunna se vad konstnären döljer för oss. Där hänger även tre verk ur serien "Portar" 1995-1996. Som om avrivna taggiga kvitton väckt ett förundrande eggande mönster. Grå oskrivna utan skuld.Gull-Olle som tronar på vårt rådhus tak väljer Lennart Derwinger att visa två sidor av - den mörka och den ljusa. Som en schablon. Om och om igen.Tillbaka i konsthallen möter vi nutiden. Lennart Derwingers svar på graffitins spraykonst blir akrylmålade tags på duk. Bakgrunder av murar, väggar står fritt och fyller inte duken. Här tillåts det vita stanna kvar och tydliggör form och färg.Lennart Derwinger är född i Norrköping, dit han återvände efter konststudier på konsthögskolan Valand i Göteborg och för André Lhote i Paris. Han ägnade sig också åt musik, spelade gitarr och piano och det är som att musiken hörs i hans måleri. Musiken var för honom en stark inspirationskälla och han sa själv att han var en musiker som målade. 2005 avled Lennart Derwinger efter att länge varit sjuk.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje