Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Depeche överraskar inte

Det är DM:s tolfte studioalbum, 21:a totalt sedan debuten med Speak & Spell 1981, och bara det faktum att trion David Gahan, Martin Gore och Andrew Fletcher närmar sig 50-strecket gör att man närmar sig deras musik med vördnad, eller åtminstone stor respekt.

Kultur och Nöje2009-04-22 03:00
Tim Södergren
Helt opartisk lyssnare kan en man i samma ålder - och som redan för 25 år sedan förälskade sig i den syntvåg (förutom DM också Duran Duran och Spandau Ballet) som sköljde in - förstås inte vara. Soundet har definitivt förändrats, men ändå inte särskilt mycket efter "Violator" 1990, där deras mörka stil cementerades fast. Själva hävdar de emellertid att den här skivan på flera sätt är ett steg tillbaka till tidigt 80-tal. Tycker inte jag. Gahan mässar fortfarande likt en pastor med rösten, de psamliknande och ångestframkallande melodierna kräver ett par lyssningar för att uppskattas. Singeln Wrong har de flesta säkert hört på radio, när Peace tonar upp ser jag framför mig tusentals cigaretttändare i luften under den kommande turnén. Själv nynnar jag gärna på Perfect. När "Playing the angel" kom för fyra år sedan skrev jag att de är värda att vänta på, att jag såg fram mot 2009. Jag kommer lyssna på plattan som släpps 2013 också - om den kommer. Men det känns som jag redan nu vet rätt så säkert hur den låter. Och det kan ju också vara en poäng.
Depeche Mode Sounds of the universe (Mute/Emi) Betyg: ***
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje