Den värsta åldern?
En hård och obarmhärtig tid när det mesta bara halkar omkring... FOTO: SCANPIX
Foto:
Häpnaden uppstår inför hans djävlar anamma. Själv skulle man väl hänga sig i lampkroken efter bara hälften så många missräkningar per dag men ettochetthalvtåringen är seg. Han gallskriker så att tårarna står som en fontän ur ögona och sedan tar han nya tag. Man blir både avundsjuk och lättad - lättad för att livet ändå har blivit lite mer hanterligt med åren.
Trodde jag tills i söndags. Eftersom jag varken är född igår eller tappad bakom en vagn och, vid det här laget, vet hur en slipsten ska dras så infann jag mig redan fem över tio på IKEAS - fortfarande - ganska tomma parkering. Jag hade gjort en lista på alla de små pryttlar och prylar, som jag kommit fram till var fullständigt oumbärliga, och började snabbt och effektivt orienteringsloppet genom varuhuset. OK, det där skohornet, som jag slet åt mig i förbifarten, stod inte på listan men jag behövde det i alla fall. Det gamla hade jag köpt efter ett öppningserbjudande på Lidl och det vek sig redan vid andra användningen så varför inte ge IKEA en chans...
På tygavdelningen bärgade jag de sista tre meterna av ett tyg, som jag hade köpt för lite av för ett år sedan, och kände mig mycket nöjd. Jag hittade ett påslakan i rätt färg, utan jobbigt mönster, och fyra rostfria trådkorgar, som jag skulle behöva i mitt nyrenoverade badrum. Bestickställ och krokar som passade min "Chef line" (= rostfri stång att hänga köksredskap på) åkte geschwind ner i den jättelika gula plastkassen tillsammans med en blå plastback för bara nio - 9!!! - kronor. Sedan upptäckte jag det verkliga kapet, som jag inbillade mig skulle lösa en massa förvaringsproblem: en slags trälåda med metallbygel som hette RATIONELL.
Indoktrinerad av reklamen om "de platta paketen" stoppade jag snabbt ner två platta paket med påskriften RATIONELL och åkte redan efter en dryg timme - vansinnigt tillfreds - hemåt.
Det dröjde till framåt 5-tiden på eftermiddagen innan jag skulle börja montera mina trälådor. Då upptäcker jag att de båda platta paketen inte innehåller några trälådor utan två skärbräden som tydligen också heter RATIONELL. Dj-vl-r, när stänger IKEA, redan klockan 6, jag hinner om jag kör direkt, på med kappan, ut i garaget och ... det ligger någon svart konstig plastbit på golvet under ratten och lyset tänds inte när jag startar, det är strömbrytaren som ramlat i bitar. Jag lyckas på nå't sätt klämma tillbaka plastbiten i hålet på instrumentbrädan och få på lyset bara för att konstatera att bensinen nästan är slut. Iväg till macken. När jag stänger av motorn gå det plötsligt inte längre att STÄNGA AV lyset, jag har inte tid att grubbla över det, kör bara kör, låt bilen stå och lysa på parkeringen utanför IKEA och galoppera genom sofforna, sängarna, bokhyllorna, kontoren och bort till köken. Hitta LÅDAN RATIONELL, kryssa genom barnens IKEA, nerför trappan, ta genvägen genom mattorna, korgarna och krukväxterna, spurta genom hämtlagret och nå kassan lagom tills högtalarrösten tackar så mycket för idag.
På hemvägen i mörkret slår det mig att livet kanske ändå inte blivit så mycket mera lätthanterligt än då jag var ettochetthalvt. Enda skillnaden är att jag inte gallskriker och det är tveksamt om det är ett framsteg...
Så jobbar vi med nyheter