Nu befinner vi oss i 2008 och moderniteten är modernare än någonsin förr. Men har saker och ting förbättrats? Jodå, det är nog mycket som är bättre men ibland slår nostalgin till. Speciellt när man fortfarande har möjlighet att jämföra.
Ta till exempel det här med bensinmackar. För ett tag sedan var jag på väg för att hälsa på min syster när det plötsligt började låta konstigt från motorn: schloff, schloff, schloff. En mack av ordinärt, modernt snitt låg som tur var någon kilometer framåt vägen och dit gick allt bra. Väl där kunde jag konstatera att fläktremmen hade ruggats upp och bara hängde ihop med några tåtar, tur att man är på macken!
Givetvis är det kö, framför mig står en barnfamilj som har bestämt sig för att det är lunchdags, glatt beställer dom fem (5) korvar med varierande tillbehör och den ensamma kassörskan trixar och fixar som det värsta Mc Donalds-biträdet. Notera också att detta naturligtvis är det enda dom ska ha, ingen bensin, ingen olja, nej, nej...
Efter mycket om och men och kladd och gråt är det dags för nästa kund, en man som sätter igång med långrandiga frågeställningar om olika typer av kontantkort till mobilen, när han äntligen bestämt sig så håvar han också fram en video-film som ska hyras; det trixas och fixas i skåp och lådor och hyreskontrakt skrivs ut och på. Äntligen!!
”Har ni fläktremmar?”, frågar jag tjejen i kassan. Hon tittar tomt på mig. ”Remmar? Kolla bland reservdelar”, säger hon och pekar mot en minimal hylla längst bort i hörnet bredvid tamponghyllan.
Jag går och kollar och nej, det finns inga remmar där. Där finns nästan ingenting Det är nämligen så att i den moderna tidens mack kan du få nästan vad som helst, bara det inte har med bilar att göra.
I byn där jag växte upp, Tjällmo, ligger en mack som funnits åtminstone så länge jag minns. En ordentlig tvätthall, och då pratar jag inte automatiserad! En ordentlig verkstadsdel. En liten, trång butiksdel där man ofta får vänta ett par minuter innan mackägaren dyker upp från verkstadsdelen iklädd oljig overall, torkande sig om händerna med lite trassel. Det ligger prylar högt och lågt och kniper det kan man köra in bilen på verksta’n och få lite tips och råd, byta olja, kanske också fläktrem.
Det här rör sig om en anakronism som ni förstår, ett sorts 60-70-talsreservat. De riktigt moderna tiderna har inte hunnit ut överallt på landsbygden än. Men de kommer sakta men säkert.
Det kan jag tycka är lite synd.
Får väl åka till den modäärna bensinstationen och hyra en film, tja, varför inte Galenskaparnas klassiker ”Macken”, närmare macknostalgi-pornografi än så kommer man inte: ”Hejdå måcken, vi ses imorrn.”