"Den kåta kärringen i Värmland"
När jag var i 5-årsåldern brukade hela släkten samlas på söndagarna hemma hos mina farföräldrar för att spela kort. Gamlingarna bodde i en enrummare med vedspis i köket och dass på gården. När farbror Jonne var utspelad och pank kom han till mej i köket och spelade banjo och sjöng skojiga låtar.
Som barn levde jag i två världar. Dels i den anständiga arbetarkultur där ingen vuxen (utom farbror Jonne) svor eller använde runda ord i barns närvaro. Dels i den subkultur där vi ungar svor hur mycket som helst och lät hela språket blomma utom hörhåll för de vuxna. Därifrån minns jag en sång på melodin På en bajcykel gjord för två:
Om du kan få min pitt att stå
ska jag gänga dej gul å blå.
Jag trodde att det var någon av mina kamrater i barnrikehuset på Söder i Stockholm som hittat på det där. Nu finner jag samma text i Susanna Alikoskis roman Svinalängorna som har sin miljö i Ystad.
Susanna Alikoski verkar ha sin kulturella bakgrund i Finland, där språket är friare än i Sverige och där man kan säga knulla utan fåniga omskrivningar. Förutom att Svinalängorna är en rolig bok är den också en befriare av svenska språket.
När jag började jobba hamnade jag i Aftonbladets sätteri. Det var på blytiden. Man satte upp sånt som skulle in i tidningen, däribland kulturartiklar av landets främsta skribenter. Men vi roade oss också med att sätta upp sånt som bara skulle delas ut bland arbetskamrater, roliga historier och sångtexter, däribland hemliga texter av goda poeter. Av dem minns jag Gustaf Frödings Kärringen i Värmland:
En kärring i Värmland hon hade en ko
hon hade en dotter tillika.
I skogen hon bodde i godan ro
med kon och dottern Fredrika.
Men så en dag blev kossan kåt,
hon ville till tjuren kantänka.
Detta rörde gumman nästan till gråt
ty själv var hon kåt, stackars änka.
Sen minns jag bara i stort vad som hände i visan. Dottern drog iväg med kon till tjuren och mötte en karl på vägen. Gumman som var hemma fick besök av någon, kanske en gårdfarihandlare, och visan slutar med ett triumferande: I dag har vi alla fått kuk!
Den här visan är lika god till formen som Frödings övriga lyrik. För att få veta mer om Frödings och andra stora diktares hemliga produktion ringer jag upp Bengt af Klintberg. Han tror till min förvåning inte alls att det är Fröding som skrivit Kärringen i Värmland. Men nog vore det konstigt om inte Fröding som alla andra begåvningar, målare, skulptörer, poeter, prosaister, hade en hemlig produktion där de roat sig och sina vänner med att bryta mot sippa moralregler.
Om inte Fröding skrivit Kärringen i Värmland har vi här en god poet med okänt namn. Ett problem för forskare att ta tag i. Till sist - om någon av våra läsare har tillgång till hela dikten så vill jag gärna ha den. För skojig litteratur är det, vem som än har skrivit den.
Så jobbar vi med nyheter