Dagens popdänga i skolvärlden stavas entrepenöriellt lärande. Smaka på det; entreprenöriellt! Bara ordet är ett monster som polisen borde tvinga folk att säga tio gånger på raken vid en nykterhetskontroll.
Nu har Sverige fått en ny läroplan och varje sådan måste präglas av tidsandan.
Tanken är att eleverna inte längre ska sitta i klassrummet och läsa en massa torra fakta utan söka det ute i sin egen verklighet. Såg en konsult, vars timarvode jag inte tänker spekulera i, föreläsa om entreprenöriellt lärande. Istället för att lösa procenttal i en tråkig mattebok går eleverna till en närbutik och jämför ordinarie pris mot reapriset på en burk ananas och räknar ut procenten. Då blir matematiken både rolig och begriplig!
På Skolverkets hemsida skriver fil dr Eva Leffler om ämnet.
Och vidare:
Visst låter det både fräscht och nyskapande! Knappast. Själv gick jag på lärarhögskolan på 80-talet. Då höll man på med exakt samma typ av experiment fast man kallade det Arbetets pedagogik, Freinet-pedagogik och en hel del annat. Folkpartister kallade det flumskola.
Sättet att tänka har alltså funnits i minst 30 år, men melodin är en annan. Då talade man också om skapande, kreativitet och eget ansvar, under Alliansens epok lägger man till företagande och entreprenörskap men jobbar på precis samma sätt som hittills.
När vi hör Jan Björklund orera om flumskolan i tv brukar man få intrycket att han vill ha rakare leder, mer katederundervisning, mer kontroll, inte något om ungar som lämnar klassrummet och springer vind för våg ute på stan och stör affärsidkare på deras betalda arbetstid. Varför så motstridiga budskap?
Förmodligen för att Björklund gör som man har gjort i alla tider. Struntar i att läsa sin nya läroplan. Politikerna ger Skolverket i uppdrag att författa en ny läroplan, något som dessa gör och för säkerhets skull formulerar sig trovärdigt på ytan, men tillräckligt tråkigt och framför allt just flummigt, för att ingen ska orka läsa genom det. Sedan går politikerna ut och mässar om ordning och reda för allmänheten och tror att nya tider stundar medan lärarna pratar om exakt samma saker som förr fast med nya ord. Inget förändras, mer än att ungarna istället för suddgummin kastar usb-minnen på varandra.
För 30 år sedan väckte jag viss munterhet på lärarhögskolan då jag skulle tenta av gymnasiets läroplan LGR69 och som extrabonus talade om hur många gånger ordet samverkan förekom i boken. Vill minnas siffran 219, jag räknade orden kvällen innan tentan. Samverkan var den tidens schlageretta, idag är vi entreprenöriella.
Vissa av oss har bytt frisyr också.