Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Delpy rör skickligt i kaosets gryta

Foto: Michael Parmelee

Kultur och Nöje2012-09-27 16:31

2 dagar i New York

Cnema

Regi: Julie Delpy

I rollerna: Julie Delpy, Chris Rock, Albert Delpy, Alexia Landeau, Kate Burton, Daniel Brühl m fl.

Betyg: * * * *

För den som faktiskt har fötter i två olika kulturer känns ?Två dagar i New York? närmast dokumentär. Visst är humorn starkt fokuserat på kulturkrockar men så är också kulturer, de både berikar varandra och skapar förväxlingar. Dessutom är Julie Delpys manus fantastiskt överdrivet på ett sätt som enbart komedi tål. Det är i första hand hennes karaktär, Marion, som får spy ur sig det ena tragikomiska replik efter den andra.

Marion och Mingus är ett kulturellt par med ett liv som snurrar dygnet runt. Snart ska Marions familj från Paris komma på besök, något som förefaller som en naturlig och enkel sak. Sedan anländer familjen, pappa och syster tillsammans med systerns kille. Det ska sägas att det egentligen drivs med fransmän rätt ordentligt, men det ska tilläggas att det är på det sätt som fungerar när någon driver med sin egen kultur. Systern har svårt med gränser och flörtar med alla män hon ser inklusive Mingus. Fadern är lite småvirrig och har också svårt med gränser. Systerns kille är mest intresserad av att komma till New York och prova droger samt träffa coola svarta människor. Kaoset biter på familjelivet och som tittare irriterar man sig många gånger på nästan alla involverade. När filmen väl är slut kan det hända att du känner dig utmattad.

Julie Delpys första film ?2 dagar i Paris? mottogs väl. Hon har nu hoppat ett stort steg framåt. Hennes känsla för det absurda är perfekt och hennes energiska manus livar upp filmupplevelsen. Delpy är också väldigt bra på att regissera sig själv och andra, att hantera kaoset som pågår med flera karaktärer pratandes samtidigt är ingen lätt match. Att hon som skådespelande regissör inte dyker ner i fåfängans ocean är också en bedrift värd att nämna.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!