Det är fredagskväll och utanför mitt fönster har april övergått i maj och vårens slutna knoppar förvandlas till sommargrönskans första stapplande steg mot ljusare och varmare tider. Utanför mitt fönster lyser inte längre Norrköpings vackraste neonbelysning; Hotel Centric. De röda versalerna har slocknat. Jag öppnar fönstret, på avstånd hör jag musik. En ström med människor slingrar sig längs Gamla Rådstugugatan med siktet inställt på hotellentrén. En av Norrköpings intressantaste byggnader öppnar sin famn. Med en stil som påminner om amerikanskt 30-talet är Hotel Centric som en tavla av Edward Hooper. Den förr så magiska tiden har bytts mot skrålande fotbollsfans och djurparksälskande barnfamiljer. I hotell foajén har sorlet tystnat och den argentinske författaren Julio Cortazár har gått för alltid och lämnat Glenda ensam kvar. Whiskyn är tömd i baren. Det minimala dansgolvet är tomt. Paret Elissa och Mod har lämnat arenan för gott till tonerna av Robert Plant och Alisson Krauss låt Killing The Blues. Var tid har sin magi.
Denna vecka för tre år sedan pågick en omfattande mötesverksamhet inför Norrköpings planer på att kandidera till Europas kulturhuvudstad 2014. Norrköping drog tillbaka ansökan att bli kulturhuvudstad 2014. Men arbetet var inte förgäves. Nya möten satte kulturen högt på dagordningen i regionen. I Norrköping öppnar snart Visualiseringscenter C och biografen Cnema. I Finspång invigs ett nytt kulturhus i september. Då utbrister Finspång i en hel vecka med kulturinslag från när och fjärran. Jag kan redan nu lätta på förlåten. Den veckan besöks Kulturhuset Finspång bla av stjärnor från Operan i Köpenhamn och Köpenhamns Symfonikerna.
Kulturella knoppar brister och sprider sin lockande doft över hela regionen. Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt poängterade i sin programförklaring att kulturen är en viktig kraft i samhällets utveckling. "Att lyfta läsandet och litteraturen, filmen, teatern, musiken och konsten formar ett samhälle där man tillåts vara människa". En viktig markering för framtiden.
Innan jag stänger fönstret till min lägenhet vill jag tipsa om filmen Där mitt hjärta slår. Den 27-åriga journalisten Khazar Fatemi, som har kurdiskt ursprung kom till Sverige 1990. Hennes film berörde mej djupt. Khazar berättar: "De flesta har samma bild av Afghanistan, krig förödelse, terror och talibaner. Men för mej så är det mitt hem". I filmen berättar hon om sitt barndomskvarter i Kabul. Hon vill spegla personliga band som finns mellan ett krigshärjat Afghanistan och ett relativt välmående Sverige.
"Rätt bedriven skulle kulturpolitiken kunna vara en kraft för hållbar utveckling - för fred och rättvisa i världen" Stina Oscarsson, Orionteatern.