David i kamp mot ondskan
Kristoffer LeandoerHundarna i stenen,BonnierCarlsen.
Foto:
Samtidigt står vi från första början på fast mark i Davids vardagsverklighet, som bl a innebär skolan, hans riktiga pappa, nya pappan Roberto, plågoanden Johan och Sara som han är lite förtjust i. Kontrasten till de äventyr han blir indragen i är stor: här finns historia, osannolika ting, djur som kan tala, döda som lever m m. Just den stora skillnaden borde göra att man stegrar sig för den dramatiska händelseutvecklingen, men istället rycks man med och vill veta hur det går. Den osannolika Ulrika Eleonora III, en en meter lång svart mullvadshona, ter sig både levande och verklig, liksom många andra skapelser ur författarens penna.
Att man uppslukas av berättelsen beror mycket på att man tycker om huvudpersonen, David, en lite osäker och bortkommen kille, men som har en avundsvärd fantasiförmåga. Ganska snart inser man också att de yttre äventyren kanske egentligen är inre händelser. David får t ex veta att det finns en plats dit alla kan komma som behöver ta igen sin förlorade barndom, liksom en plats dit alla våra misstag tar vägen. Han kommer dit också, tillsammans med olika guider. David lotsas genom olika känsloerfarenheter som vore de platser och mellan de här olika känslotillstånden/platserna åker han hiss.
Trots att det här är en mycket fantasifull bok finns det ändå en stark förankring i verkligheten. Man kan se det som att äventyren beskriver hans känslomässiga erfarenheter under en uppskakande period i hans liv. Till slut kommer han till viktiga insikter om ondskans natur och om sig själv. Men det går precis lika bra att läsa berättelsen som blott och bart ett äventyr, eller kanske som kommentarer till världslitteraturen. Davids kamp mot det onda i den här berättelsen kan liknas vid den bibliska berättelsen om kampen mellan David och jätten Goliath, t ex.
Språket är levande och personligt, stundtals poetiskt. David kan t ex känna sig "lika hjälplös som en hårtuss i en dammsugarslang".
Kanske kan man tycka att det går väl fort undan ibland med oväntade händelser och osannolika sammanträffanden. Varelser byter skepnad hur lätt som helst och man vet aldrig om den man talar med är djur eller människa, levande eller död. Den som inte tycker om när fantasi och verklighet blandas, kort sagt, har svårt för "magisk realism", kommer kanske inte att tycka om den här boken, men alla andra blir förmodligen trollbundna.
"Hundarna i stenen" ingår i en serie. De två tidigare böckerna i serien heter "Änglar i hissen" och "Fjädrar på vinden". Men det går att läsa böckerna fristående, om man vill.
Så jobbar vi med nyheter