Darin drunknar i ekon och wail
DARIN "Darin" (Sony BMG) Betyg: **
Här har man försökt göra en man av pojken. Darin har plåtats i tanktopp och skäggstubb och texterna är lite mer vågade. Som i otrohetslåten "Doin? dirt" och sexiga "Want ya!" där Darin låter så mycket som Justin Timberlake att jag måste kolla omslaget en gång till.
Musikaliskt hamnar han i mittfåran någonstans mellan Usher och ?N Sync och det köper jag. Det vore bara fånigt att försöka göra en Håkan Hellström av en kille som uppenbarligen älskar listpop. Det som oroar mig är hela den där "nya Darin"-prylen.
Allt är så planerat och uttänkt att Darin själv drunknar i alla tuffa syntljud, ekon och wailkörer. Det är som om man glömt bort vad det var folk föll för från början. Det där innerliga och oförstörda som gick rakt genom rutan.
Albumet är laddat med radiohits, men det känns lite som en kuliss. Något som en massa marknadsfolk vill att Darin ska vara. Inte det han egentligen är.
Så jobbar vi med nyheter