Dansteater att garva åt

Händelser i hemmet
Dansteater av Birgitta Egerbladh
Dansare: Stalle Ahrreman, Bernhard Cauchard, Francoise Joyce och Baura L. Magnusdottir
Prod. Riksteatern/turné

Stalle Ahrreman och Francoise Joyce - så kan det gå när hon vill kela men han har städning i tankarna.  Foto: Riksteatern

Stalle Ahrreman och Francoise Joyce - så kan det gå när hon vill kela men han har städning i tankarna. Foto: Riksteatern

Foto:

Kultur och Nöje2005-11-25 06:00

Dans
Ostädad dansteater heter det och med det är väl evenemanget både beskrivet och bedömt.
Birgitta Egerbladh har gjort koreografin och i onsdags var det dags för det turnerande sällskapet att ge ett gästspel i Norrköping, på Östgötateatern.
Dans om städning, tal och rörelser, visst handlar det om alla prylar som hindrar oss, men tro inte ett ögonblick att det är på allvar. Det är varmt och vänligt och framförallt skojigt. Nästan ingen eftertänksamhet alls.
Men man skrattar istället, gärna, ofta och åt mycket.
Knappast ett steg känner man heller igen, det är inte sån dans, varken från klassiska skolan eller från streetdansen. Här finns en annan estetik, en mix av mim, clowneri och gymnastik. Och oj vad som ställer till på scenen! Man vill nästan hjälpa till att röja upp ...
Dans är ju ofta kolossalt andligt och högstämt, inte sällan med stora pretentioner, men Egerbladh har satsat på vardagskomik och igenkännande. Sånt som retas och sånt som är så löjligt att det bara blir skrattretande. Som när grälet är över, det mesta pajat och man sitter där med en ploppande popcornmaskin.
Eller låter man allt det där vardagliga som toatvätt och dammsugning och polerande bli sketcher som ju blir så uppblåsta på scenen att skrattet nästan blir generat.
"Man måste ju hålla sitt hem rent och snyggt och praktiskt så det blir tid över - att städa!"
Jodå, budskapet fattar vi snabbt, sen alltså roligheter på rad. Dansarna är Stalle Ahrreman, Bernhard Cauchard, Francoise Joyce och Baura L. Magnusdottir, den internationella sammansättningen med sina olika stilar passar fint till det förmodligen ganska universella beteende som skildras.
En halvhysterisk bjudning när arbetskamraterna äntligen kommer, den skränande tv-n, ugnen som uppfordrande plåga, spisen som en enda kravmaskin, i allt detta de clownaktiga herrarnas hepp-skojande, levande tv, kitsligheterna om skitsaker som är frustration över saker och tokroliga positioner.
Vi har blivit slavar och kan inte ens ta emot en kärleksfull invit - kvasten kallar!
Och det är ju allvarligt.
Fast kul!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!