Dahlsten ser sina verk med ett öga

Land skall med lag byggas. Tar man bort lagen släpper man loss landets sämsta element att härja fritt. Det är vad som hänt i Sverige på sistone i namn av avreglering, bolagisering och privatisering. Den som vill kika bakom kulisserna i den processen kan läsa Ulf Dahlstens memoarbok Nirvana kan vänta (Forum).
Det är en lättläst bok. Glatt och villigt berättar Ulf Dahlsten hur han varit med och fördärvat sånt som Taxi och SJ och Posten och jobbat med Hjalmar Mehr när Stockholm berövades sin själ - och hur han rentav själv varit en drivkraft i förstörelsen.
Så uttrycker han det naturligtvis inte. Det han vill beskriva är personlig duglighet och framgång, något som kanske kan inspirera en och annan student på Handelshögskolan. För oss andra framträder här en enögd figur som har "goda kontakter med näringslivet" och kan tänka ekonomiskt men inte solidariskt och mänskligt.
Ett exempel: Han har "aldrig förstått hur man kan argumentera för att offentliga verksamheter skall drivas ineffektivt av sysselsättningsskäl". Effektivt betyder för honom ekonomiskt lönsamt. Det han aldrig förstått är att den offentliga sektorns mål inte är ekonomiska utan politiska. God sjukvård lika för alla är ett politiskt mål liksom billiga tågresor åt alla och telefon och postgång på lika villkor oavsett var man bor. Om politiska mål uppfylls är verksamheten effektiv vad den än kostar av skattepengar. Ekonomiska mål hör det privata näringslivet till.
De flesta av oss minns Ulf Dahlsten som postgeneral med en månadslön som 15-20 brevbärare tillhopa. Han förvandlade posten från ett monopolskyddat verk till ett konkurrensutsatt företag där vinsten och inte samhällsnyttan blev målet. Och han påpekar själv flera gånger att han gjorde det mot regeringens önskan
Det märkligaste med Ulf Dahlstens bok är dock hur den lanserades i bonnierägda media. Till bokhandeln skulle den släppas 31 oktober. Men redan 25 oktober puffade DN för boken i samband med en stor intervju med Lisbet Palme, där hon hävdar att hon hela tiden känt igen Christer Pettersson som Olofs mördare och att juryn som frikände honom var jävig.
Dan därpå, den 26 oktober, skriver DN på ledarplats att Ulf Dahlstens bok är anledningen till att mordfrågan åter aktualiserats. Dessutom har DN en helsida med fyrspaltig bild av Ulf Dahlsten som intygar vad Lisbet sett.
Följande dag, 27 oktober, kommer så Expressen med sensationen att Christer Pettersson erkänner mordet för sin kompis journalisten Gert Fylking. Det följde TV4 upp.
På morgonen två dagar senare, den 29 oktober, framträdde Gösta Söderström i radions Ring P1. Han var den förste polismannen vid mordplatsen och kunde berätta att Lisbet där var hysterisk och förvirrad och inte kunde ge något signalement alls och senare pratade om två Ustasjamän.
Kvällen därpå sopade Lars Borgnäs golvet med Ulf Dahlsten i teves Uppdrag granskning. Dahlsten som i likhet med Lisbet skulle ha "fotografiskt minne" blandade ihop dagar och människor och kunde inte förklara varför han över huvud taget fanns med i Lisbets närhet också vid polisförhör efter mordet.
Palme-avsnittet, en knapp tiondel av boken, är det som pangats fram i media och även det som ger anledning till flest frågor.
Alla iakttagelser kring mordplatsen både före och efter mordet, det som fyller tusentals sidor i Gunnar Walls, Sven Anérs, Lars Krantz och bröderna Poutiainens böcker - allt detta har gått Ulf Dahlsten förbi.
"Man skräddarsydde en politisk mordutredning", skriver Yrsa Stenius i Aftonbladet 30 oktober. Vad menar hon med det? Snart har det gått femton år sen Palme mördades. Christer Pettersson får en hacka då och då att supa sig mot döden för. När han är borta är saken klar. Han har ju erkänt. Då får Palmemordet anses uppklarat och kan läggas till handlingarna. Den som är konspiratoriskt lagd kan ana en sån avsikt hos krafter i samhället som vet mer än vi andra och kan "skräddarsy" mordutredningar.
Nåväl. Ulf Dahlstens bok innehåller mycket annat. En kallhamrad karriärist som åker slalom mellan ovanligt många viktiga poster har mycket att berätta. Följ honom och se landets girigaste element släppas lösa och den svenska modellen malas ner i marknadens avfallskvarn!