Det finns inte mycket värre filmslut än öppna filmslut på stora kioskvältare där producenterna förmodar så mycket framgång att de redan lagt upp historien för en andra upplaga.
Todd Phillips och hans gäng väntade i alla fall tills den första "Baksmällan" blev en succé innan de gav sig på att göra om succén för att få om pengarna.
"Baksmällan" handlade om ett gäng kompisar som var på en svensexa i Vegas. De vaknade bakfulla och brudgummen Doug var försvunnen samtidigt som bröllopet var hiskeligt nära. Den här gången är det tandläkaren Stu, den tråkige kompisen, som ska gifta sig i Thailand. Phil, Alan och Doug åker dit tillsammans med den blivande brudens lillebror, Teddy. Ja, gissa vad som händer sedan? Ännu en svensexa från helvetet och ännu en borttappad, viktig person. Som tittare tjänar du ändå på att ha sett den första filmen även om tvåan funkar som fristående film.
Precis som första filmen är "Baksmällan del II" helt sprängfylld med den typen av skämt som man inte borde skratta åt men som man inte kan hindra sig själv från att göra. Östasiatisk, internationell kriminell som slänger sig med rasistiska termer, stereotyper av homosexualitet, stereotyper av Thailand, en apa som röker och langar droger. Det låter hemskt men det är roligt.
"Baksmällan del II" är inte nödvändigtvis sämre än sin föregångare men idén att blanda ihop en detektivhistoria och en grabbfilm var nytt en gång. Ändå lyckas regissören att hålla nivån ungefär som i första filmen. Själv är jag lite väl trött på Zack Galifianakis Alan som är så hopplöst jobbig. En roll som han inte bara får spela i "Baksmällorna" utan även i diverse andra filmer, exempelvis "Due Date".