Då ville jag förvandlas till en daggmask
Metamorfosen började i duschen. Där skrapade jag bort kroppsbehåring och skaffade mig fyra riktigt otäcka skärsår. Det var jag värd. Någonstans började jag förstå att det inte skulle bli tal om att bejaka min naturliga kvinnlighet, men jag kämpade tappert vidare.
Deo, parfym och hudkräm. Jag hade lite problem att avgöra om jag skulle använda ansiktskrämen mot rynkor eller finnar. Jag hade ju både två. Till slut blandade jag krämerna. Det var jag också värd. Stringtrosorna skavde när jag rörde mig, men ska man vara kvinna så ska man vara det fullt ut. Jag ville ju inte sluta som någon hybrid. Som daggmaskarna. De är tvåkönade och tillhör gruppen hemafroditer. Parar sig alltså med sig själva. Satans lyckostar, kom jag på mig själv med att tänka.
Plötsligt kändes inte mitt projekt lika hälsosamt längre. Vanligtvis önskade jag mig pengar, en meningsfull fritid och goda vänner. Aldrig förut hade jag önskat att jag vore en daggmask. Kvinnor har det verkligen inte lätt idag, tänkte jag medan jag skyndade vidare. Jag fönade håret och plattade det sedan med plattången. Jag tuperade, kammade, sprejade och vaxade.
Sen gick jag loss på sminket. Underlagskräm, puder och rouge. Nu skulle kvinnan i mig fram, kosta vad det kosta ville. Eyeliner, mascara och ögonskugga. Jag var värd varenda streck. Kajal, highlighter och läppenna. Jag började se stel ut i ansiktet av alla lager med smink. Fast på ett kvinnligt sätt. Så avslutade jag med läppglans, glitter och ögonbrynspenna. Vilken kvinna jag var på väg att bli!
Allra sist tog jag på mig jeansen som jag inte kunde sitta i, stövlarna som jag inte kunde gå i och tröjan som inte dolde brösten.
Jag iakttog resultatet under tystnad. I spegeln framför mig stod en främling. Mer än någonsin önskade jag att jag skulle förvandlas till en daggmask. För då skulle jag slippa hålla på och bete mig. Och kunna använda tiden till någonting vettigt. Det vore jag verkligen värd.
Så jobbar vi med nyheter