"Då ska du bara få en kod av mig"
Brittmarie Engdahl
Foto:
Jag är alltså en mycket Viktig Person.
Mitt liv har blivit omgärdat eller kringsnärjt av koder.
Jag förstår att det är nödvändigt i en tid som vår där det finns så många hemliga och superviktiga saker att värna om.
Därför läser jag alla koder jag har i min lilla bok, som snart inte är så liten, varje kväll så att jag inte ska glömma. Slutar med amen.
Nu fick jag en ny radda när jag bytte operatör om nån skulle ringa när jag är ute och går och fråga om jag vill följa med ut och gå så kan jag höra det när jag kommer hem.
Det är bara att slå 85714070542798, så är det nån bekant som säger nåt trevligt eller så är det ingenting särskilt utan kanske nån som undrar var jag är eller har ringt fel.
När jag ska handla behöver jag bara dra ett kort och säga fyra kodsiffror och ungefär lika många är det för att komma in på den offentliga gården där jag bor, för att ta mig in genom ytterporten, för att köpa bensin, för att handla några äpplen nere på hörnet, för att handla i nån annan affär, för att få veta om jag har något att handla för och för att tala om vem jag är.
Och för att kunna ta mig in till mina vänner som alla har sina koder av alla de slag.
Vart tar alla glömda koder vägen?
Kommer det att finnas koder kvar till alla i alla tider?
Sånt kan jag vara bekymrad över länge.
Nyss stod jag i en lång kö och börjat fumla med kortkoden till betalkortet för plötsligt funkade det inte som det alltid/oftast gjort förr och då blev jag osäker på siffrorna och så hörde jag nån sucka där bakom och då skulle jag kolla i den där lilla boken längst ner i väskan nånstans där jag har alla koder uppskrivna men där jag har jag lagt in en extra kod för att förvirra boven som kanske skulle hitta boken när jag tappat bort väskan och vänta förresten, visst har jag läst om nån som satt där på hotellrummet i utlandet och inte kom på hur han skulle öppna sin resväska?
Glömd kod.
Kunde det inte finnas en universalkod för oss som inte tycker att vi har så mycket att hymla med utan skulle kunna dela med oss om så skulle vara. Av både lite bensin, lite kontanter och lite inträden till olika ställen.
Kanske handlar det om status. Ju fler desto mer. Och det skulle ju inte bli så mycket bevänt med statusen om vicken jäkel som helst...
Fast man kan vara generös och dela med sig av statusen också.
Men vad är det som händer? Vad är det för registreringsnummer på bilen? kan det frågas vid tillfällen. Då är det tur att min kompis kollade den svarta lilla låda som är min kärra när den var ny och sa jojo, Riksförbundet för Handikappade Pensionärer i Karlstad.
Det har räddat mig massor av gånger, bara jag kommer ihåg riktnumret till Karlstad.
Men när riktnumren försvinner? Kanske lika illa som när länsbokstaven på bilar försvann. Pappa visste ju alltid när det var bönder som körde i stan, det syntes ju lång väg och så stod det B på bilen. Vad gör man idag? Hur vet man? Vad och vem som helst kan ju finnas bakom ratten.
Jag tror det är en stor plan som genomdrivs. Men vem är det och varför? Kanske är det någon annan som gör sig viktig på min bekostnad?!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!