Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Då månen är rund under fötterna

Brittmarie Engdahl

Brittmarie Engdahl

Foto:

Kultur och Nöje2003-09-01 06:00
BRITTMARIE ENGDAHL
Då månen är som fullast sprider sig känslan genom rymden och vi vill bli likadana. Något annat kan det väl inte handla om när vi skyller på kräftans gång. Det stackars skaldjuret ska slitas i stycken, krossas med tång och gröpas ur med specialgafflar, sugas ur och jag vägrar nyttja ord som sörpla eller slaska. Men ner ska´t, som nån sa. Och för säkerhets skull också både för- eftersköljas.
Visst är det roligt att äta kräftor, men nog må man häpna inför ritualerna. Särskilt om man ser det lite grann från sidan, så som man gör om några icke-svenskar är med på kalaset, för första gången i sitt liv dessutom.
Nu har just detta inträffat och inte för att man behövde bry sig, gästerna var inte mina, de ingick i sammanhanget och försökte göra allt för att smälta in och vara trevliga. Just därför kanske ännu mer främmande, men grejen var just detta att man liksom såg sig utifrån, lite från sidan.
Okey, vi hade hattar. Okey, vi hade sånghäften. Okey, det var lyktor och haklappar och orgier i annan mat och berg av skaldjur som de här gästerna noga fick beskrivet för sig vad som hände när man kokade dom levande. (Dom är klara när dom slutar skrika, som nån fann det lustigt att uttrycka sig. Hoppas att paret inte hade lärt sig alla dom orden.) Det sjöngs, det gapades, det åts och åts, när gästerna trodde allt var över, (köttbullarna, gratängerna, korvarna och ostarna kom in igen, efter kräftorna), då kom tårtorna. Som krävde sina drycker, alltså efter ölen, nubben, vinet till osten och sådant. Kort sagt, en ordinär svensk kräftskiva i augusti.

Då tvingas man till försvarsställning också. Man vet ju att man är besynnerlig i den här situationen, men man vet inte om gästerna vet att vi som deltar vet det. De såg ganska ängsliga ut och jag såg att de kollade efter nödutgångar, blickar gick snett uppåt, eller var det kanske nån gudom de sökte kontakt med. Dom har ju så mycket konstigt sånt för sig i dom där fjärran länderna.

<center>? ? ?</center>

I veckan dök det gamla "argumentet" om en nationalsocialism à la Hitler upp igen i EMU-debatten. Det är generande. Tillräckligt den gången då center-Maud utnyttjade det i Almedalen, rent bedrövligt när det kommer från politiskt veteranhåll. Det en skymf mot de som drabbades i nazityskland och hela förintelsen, dessutom, om än i lägre grad, en skymf mot medborgarna i det demokratiska val som pågår. Hoppas att det var en groda av det där slaget man kan göra sig skyldig till i trängda lägen när man tappar koncepterna.
Undrar förresten om debattnivån någonsin varit så låg som inför det här valet. "Säg nej om du vill att räntan ska sänkas," säger en del. "Säg ja om du vill att räntan ska sänkas," säger andra. Och där står vi. Men en statsminister som tycker att vi kanske inte borde rösta alls och som dessutom låter frågan om inträdde i den där penningföreningen vara vidöppen. Om tre år? Sex på? Tio år? Tja, det beror på omständigheterna.
Vem rusar till någon vallokal då? Det enda som kan gälla är det filosofiska perspektivet, inte sant? Eller varför inte i ett poetiskt? Och ändå undrar jag fattig syndig människa - den här nya valutan, inte är den till för mig. I bästa fall för att dom ska få det bättre i Portugallien och det kan dom ju behöva.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!