"Då kände man stolthet över att vara anställd"

Vad hände egentligen med drömmarna om en bättre värld efter andra världskriget i Estland, Lettland, Litauen, Norge, Finland, Danmark och Sverige. Blev drömmarna sanna och var det verkligen det vi drömde om?Utställningen tillkom under ett forskningsprojekt, nu visas sju olika delar av industrialismens framfart. De svenska exemplen är hämtade från LM Ericssons fabrik i Katrineholm. Sven Eriksson började 1957 som ingenjör och han var på plats för att berätta om sin tid på Ericssons.- Jag känner saknad, mest saknar jag 1970-ta let. En tid var jag under två månader på Irland för att hjälpa de att lokalisera ett fel i deras växlar, de bad oss om att få LM Ericssonväxlar istället, då kände man stolthet över att vara anställd, säger Sven Eriksson.Han slutade 1996 och skillnaderna under åren som gått är stora.- Då i början uppmanades vi att spela schack och bridge för det skulle stimulera det logiska tänkandet, berättar Sven.Han tycker att Ericsson skötte sig bra som arbetsgivare, trots att antalet anställda har minskat drastiskt.Under samma tid växte drömmar om en bättre framtid i de andra länderna också, den kollektiva framtiden i öst och den mer individuella framtiden i väst. I början just efter krigsslutet ser den ganska lika ut. Jordbruket visas upp i Estland, miljonprogrammets byggande i Lettland, Danmark visar läkemedelsindustrin, Finland konsumentföreningen, Norge aluminiumverken och Litauen det elektriska kraftverket. Någonstans på 1960-talet fortsätter länderna i väst att utvecklas, folkhemmet arbetas fram. I öst blir det aldrig något folkhem.Utställningen skulle vinna mycket på att även visa saker från tiden och även om det är en kostnadsfråga så skulle varje land som utställningen visas i kunna producera sina egna saker, det hade gett ett stort mervärde.Utställningen har tidigare visats i Köpenhamn och kommer att gå vidare till Helsingfors, Tartu, Riga, Vilnius, Stockholm och Oslo.

Information till våra läsare

"Då kände man stolthet över att vara anställd"