Då jag hittade brevet från polisen

Innan jag hann förstå varifrån kraset kom lyckades jag tugga till granntanden med den förrymda kronan så att en plomb också gick åt pipsvängen. Snacka om att EN olycka sällan kommer ensam. När jag sedan försökte ringa min tandläkare verkade olyckan till att börja med öka med kvadraten; det tutade oupphörligt upptaget och jag såg framför mig ett översvämmat väntrum där kvidande patienter med svullna kinder kämpade för en plats i stolen (tandläkarstolen alltså). Men på tvåhundratrettioåttonde försöket vände oturen och jag kom fram. En kvart i sex var kronan fastklistrad och hålet efter plomben lagat och jag var fit for fight för att binda böcker, vilket jag gör varje onsdag. Det blev en lärorik afton när jag för första gången i mitt liv ägnade mig åt att stänkmåla ett snitt och jag kände mig ganska nöjd när jag sent på kvällen kom hem och vittjade brevlådan på väg in i huset. Det var då jag hittade brevet från polisen och drog mig till minnes den klagoskrift jag avfattat exakt en månad tidigare sedan jag hittat ett inbetalningskort på vindrutan när jag kom ut från bokbinderiet den onsdagskvällen. På betalningsanmärkningen påstod de att jag inte hade betalat min parkeringsavgift men det hade jag ju. Problemet var bara att den lilla slankiga lappen inte låg där jag hade lagt den - dvs väl synlig från utsidan - utan nerramlad i nischen där hastighetsmätaren sitter. Jag ska ärligt erkänna att det var utan hopp som jag skrev till polisen och bad dem ta tillbaka parkeringsanmärkningen och kravet på 300 spänn. Jag skickade med kopia på kvittot och telefonnumret till den äldre gentleman, som var med vid tillfället och kunde vittna om att biljetten verkligen låg där och inte var något som jag skaffat fram i efterhand. Sen betalade jag in pengarna och glömde alltihop. När jag nu öppnade jag kuvertet från polisen var jag ganska säker på att det bara skulle innehålla ett kryss vid rutan "Anmälan om bestridande lämnas utan bifall". Jag fick faktiskt läsa två gånger innan jag fattade att krysset istället stod vid rutan: "Betalningsansvaret undanröjs (Ev. inbetalt belopp kommer att återsändas)"! Under rubriken Grund för beslutet skrev den handläggande polisinspektören: "Polismyndigheten har tagit del av ditt bestridande och undanröjer parkeringsanmärkningen. Av anförda omständigheter framstår händelsen som ursäktlig och framställningen förtjänar tilltro." Tack, snälle Lars-Ove! Inte ens påven själv hade kunnat ge en sådan absolution. Det var mycket bättre än förra gången jag hade affärer ihop med polisen. Då avslutades den årslånga skriftväxlingen med en stämpel där det stod: Brott kan inte styrkas. Vem känner sig upprättad av ett sådant besked?

Information till våra läsare

Då jag hittade brevet från polisen

Att man kan bli så dj-vl- glad över ett brev från polisen. Det är faktiskt svårt att förstå. Men glädjen måste kanske ses mot bakgrund av en seg Lidl-kola, som jag satte tänderna i vid kafferasten på jobbet på onsdagseftermiddagen, varvid en krona lossnade och fastnade i kolasmeten.