Cornelis´ klassiker fick fart på publiken
Cornelis i våra hjärtan Anita Strandell, Anne-Lie Rydé, Mats Ronander Louis De Geer-hallen
Anne-Lie Rydé (bilden), Anita Strandell och Mats Ronander hade alla kul på scenen i De Geer-hallen i går. FOTO: STEAREH YOUSEFI
Foto:
Knappt 600 personer på Louis De Geer bevittnar i alla fall att hyllning till Cornelis Vreeswijk är på sin plats. Årets upplaga av "Cornelis i våra hjärtan" presenteras av Anita Strandell, Anne-Lie Rydé och Mats Ronander. Det är Strandell som år efter år bjuder Sverige på gamla minnen av den folkkära artisten Cornelis. Och hon har genom åren haft många med sig. "Vi gör snart slut på artisteliten i Sverige, men det gör ingenting, ännu" som hon själv uttrycker det.
Tillställningen börjar tämligen dämpad. Det är skickligt men saknar gnista. Publiken är så kontrollerad som den kan bli. Artiga handklappningar och små skratt. Som bäst är de muntra. Visste man inte bättre skulle man tro att de inte var där av fri vilja. Försöken till allsång från artisterna faller ganska platt. På scenen verkar alla trivas dock. Mats Ronander är lugnet själv när han steppar runt på scen, ler som om han är i sin egen värld och det svänger rejält om Anne-Lie Rydé. Det är hon som är rösten ikväll. När hon sjunger vibrerar det i golvet. Hon skriker ut sin glädje och kroppen tänjs ut och in som en fjäder. Att publiken ändå ljummet klappar händerna verkar inte störa henne eller någon annan på scen. När Rydé ställer frågan "Har ni kul?", svarar bandet högst av alla, "Jaaaaa".Artisterna försöker sig heller inte på så många imitationer av Cornelis mellansnack, vilket är befriande.Efter pausen bjuds det på en förträfflig och rolig version av "Hönan Agda". Alla tre artisterna är med och sjunger. Mats Ronander utklädd till tupp och Rydé och Strandell som hönor väcker både skratt och högljudda applåder. Efter det är det som publiken vaknat ur sin sömn.Mot slutet möts artisterna till och med av stående ovationer. Det som började så livlöst förvandlades till en ren fest.
Cornelis visor förvandlas till allt från salongsrock och blues till hårdrock. Något som även publiken verkar ganska imponerade av. Men visst, det är inte Cornelis. Avsaknaden av hans speciella charm är tydlig. Det är nog inte meningen att man ska jämföra föreställningen med originalet men genom låtarna finns Cornelis överallt ikväll. Han spökar hela salen med sin värme. Han hörs högst av alla.Just det kanske är meningen med kvällens konsert. Cornelis lever inte längre bland oss. Därför gör både artisterna och publiken sitt bästa för att återuppliva honom. Hyllning är till för alla som vill hylla, både på scen och på parkett.
Så jobbar vi med nyheter