Charmigt och flyktigt

n Det är inte konstigt om någon tror att Fyra år till handlar om homosexuell kärlek när Björn Kjellman spelar en partiledare som blir kär i en man. Men, filmen handlar egentligen om omöjlig kärlek. Kjellmans karaktär David Holst är en sossehatande folkpartist som faller för Martin, den ursocialdemokratiske skämtaren. Bådas karriärer står på spel om de öppet bejakar sin kärlek till varandra. Inte i första hand på grund av deras homosexualitet utan för att de är politiska motståndare. Martins far förlorade möjligheten att bli partisekreterare till Olof Palme på grund av en fling med en borgare. Björn Kjellman är underbar som den neurotiske, stele folkpartisten som inte har hittat sig själv. Han slås med häpnad av sin egen dragning till kollegan Martin. Manuset är stundtals riktigt roligt. Eric Ericson i rollen som Martin får chansen att slänga den ena one-linern efter den andra, utan att det känns påklistrat. Karaktärerna är genomarbetade och har hela personligheter. Både tal, kroppsspråk och lynne känns färdigarbetade och kompakta.Samtidigt så brister filmen för att den är lite för lättsam överlag. Vissa problem sveps förbi som om det inte hade byggts upp scener kring dem. "Fyra år till" en charmig komedi i stunden men det är inte så mycket som stannar kvar i minnet. Sedan kan man också undra varför filmen saknar en satirisk ådra. Varför är det på allvar politiskt självmord för folkpartisten att förälska sig i en sosse?

Information till våra läsare

Charmigt och flyktigt

Fyra år till Filmstaden Regi: Tova Magnusson I rollerna: Björn Kjellman, Eric Ericson, Tova Magnusson, André Wickström, Sten Ljunggren m fl. 