● Tio vilda hästar galopper genom stad, skog och över vattendrag - i solsken och i kalla natten. Hindren på vägen får flocken att minska. En efter en försvinner de. En knubbig kuse fastnar i ett rör, medan en annan springare tappar en sko och en tredje blir skrämd av trafiken.
Till slut återstår bara en häst, och den gillar inte ensamheten:
Den enda vilda hästen
var inte lycklig alls.
Som en stor och taggig fotboll
satt gråten i hans hals
Det som gör den här räknesagan charmig är att den börjar om på nytt. Den ensamma hästen vänder om och hjälper sina vänner i flocken. Sagan slutar lyckligt med att alla tio återförenas. Lisen Adbåges busiga illustrationer träffar helt rätt i tonen.