Cassino - ännu ett slag i luften
MATTHEW PARKERSlaget vid Monte CassinoÖversättn: Hans DahlbergAlbert Bonniers
Soldater från Nya Zeeland i en av attackerna mot Cassino.
Foto:
Slaget om Cassino var i realiteten ett i en serie av fyra illa planerade, förlust-rika drabbningar som bara belyste storskalig inkompetens och hänsynslöshet. Man undrar ibland hur i all världen Hitler kunde besegras med hjälp av sådana allierade generaler som nyzeeländske Freyburg, som tidigare hade lyckats förlora Kreta till långt färre fiender, samt USA-generalen Mark Clark, som offrade tusentals liv för att få den välpublicerade äran av att ha nått Rom först.
Matthew Parker belyser inledningsfasen när först Sicilien och sedan Italien invaderades innan den allierade framryckningen stoppades av de tyska försvararna vid Gustavlinjen. Nyckeln till Gustavlinjen var Cassino, som helt dominerade vägen till Rom. Cassino måste erövras, kosta vad det kosta ville. Kostnaden i människoliv blev följaktligen enorm och kan jämföras i mänskligt lidande med Verdun eller Passchendaele i första världskriget.
Första försöket att nå framgång var när brittiska X-kåren försökte korsa floden Rapido och ta Cassino bakvägen. Rapido visade sig vara omöjlig att korsa och erövra.
Då resonerade man så att om man istället landsatte trupper vid Anzio, närmare Rom, skulle Cassino falla av sig själv. Paradoxalt blev Anzio vid brohuvudet så nära kollaps att Cassinotrupperna måste anfalla för att dra tyskarna från Anzio, i stället för tvärtom.
Ett andra försök gjordes efter den ökända och meningslösa bombningen men med samma blodiga resultat. Tredje försöket blev lika resultatlöst tack vara det fortsatt hårdnackade motståndet från tyska elitsoldater.
Det var först efter det fjärde anfallet som Cassino föll, tack vara de polska truppernas mod och seghet. Deras uppoffrande kamp mot Polens nazistiska förtryckare fick en dålig belöning efter kriget, när Polen föll under en långvarig kommunistiskt diktatur.
En annan grupp som fick lida mycket för de allierades seger var traktens kvinnor. De marockanska irregulära trupper som ingick i franska divisionerna gick ut på en veritabel orgie av våldtäkter, och få kvinnor i trakten gick säker för sina "befriare".
Matthew Parker ger en utmärkt skildring av Cassinoslaget och belyser samtidigt krigets vansinne på ett föredömligt sätt. En av de mest intressanta delarna handlar om hur efterkrigstidens tyska tidningar klagade över polsk brutalitet mot fångar. (Ja! Ni läste rätt).
En tysk f.d. sårad fånge trädde fram för att försvara sin polska fångare!
Vid ett besök i Cassino blev jag betänksam vid åsynen av så många hjälmar, från så många nationer, som prydde väggarna i många av Cassinos restauranger. En ganska makaber prydnad, kan man tänka, när man läser om hur många döda som har burit dessa hjälmar.
Så jobbar vi med nyheter