Carl Larsson, 150
Han är en av Sveriges största konstnärer - mannen som ville "sprida konstens sköna och glada budskap" till folket. I år är det 150 år sedan Carl Larsson föddes.
Orden är hämtade ur en självbiografi med den självklara titeln "Jag". Författare är konstnären Carl Larsson (1853-1919).
Hela sommaren firas han, framförallt i Dalarna, och lagom till julposten kommer sju frimärken med Carl Larsson-motiv.
Att konstnären inte glömts på den internationella scenen bekräftas av att separat-utställningar för närvarande planeras såväl i tyska München som i norska Bergen. Att "marknaden" fortfarande skattar honom högt omvittnas bland annat av att Grez-akvarellen "Sur Loing" nyligen klubbades för rekordhöga 6.6 miljoner kronor av Bukowskis i Stockholm.
Redan i sin samtid skapade Carl Larsson den självbild han ville skulle gå till historien: Familjefadern, i centrum för fru och hulda barn i det egna hemmet Lilla Hyttnäs i Sundborn. Genom böcker som "De mina" (1895), "Ett hem" (1899) och "Åt solsidan" (1910) inspirerade han på hemmaplan till ett för både Sverige och samtiden nytt inredningsideal, befriat från tunga sammetsgardiner och klumpiga stilmöbler.
Carl Larsson både drevs av, och lyckades med, sin uttryckliga ambition att genom konsten nå ut till folket, och sprida "konstens sköna och glada budskap". I detta var han själv inspirerad, av bland andra designteoretikern John Ruskin och brittiska tidskriften The Studio.
Fattig uppväxt
I dag är de flesta Carl Larsson-beundrare väl medvetna om hans ohyggligt fattiga barndom, som ett av två barn till en tvätterska och en diversearbetare i Stockholm. Han var äldre bror till ett syskon som dog i tbc, och uppvuxen i ett ruckel i storstadens östra utkant där han på dagtid tvangs arbeta bland kackerlackor och råttor för att bidra till familjens försörjning.
Hans strid med Akademin och sorgliga tid vände när han träffade sin Karin Bergöö i Grez.
Då 1882, tycktes allt förändras som genom ett trollslag. Carl Larsson övergav det akademiska historiemåleriet till förmån för friluftsmåleriet. Han började måla akvarell, och det accepterades av Salongen som dessutom gav honom medalj. Osedda köptes sedan de utställda akvarellerna "Oktober" och "November" av den inflytelserike mecenaten Pontus Fürstenberg i Göteborg.Riktigt vad i Carl Larssons berättelse som är sant och osant har ännu inte till fullo utforskats. Det kan tyckas märkligt, med tanke på det enorma inflytande konstnären haft, inte minst på svensk heminredning och design, men någon avhandling har ännu inte ägnats konstnären
Själv skrev han:
"Jag är icke likgiltig för vad eftervärlden säger om mig. Därför är ju till stor del dessa nedteckningar gjorda..."
Så jobbar vi med nyheter