Annars finns inte mycket mer gemensamt än en fantastisk sångröst mellan den uppstudsiga sångerskan från Göteborg och den amerikanska världsstjärnan som gästade Bråvallafestivalen för några veckor sedan.
Där Lana Del Rey spelade ut alla nonchalanta divakort hon kunde gömma i sin snålt tilltagna klädedräkt är Miriam Bryant, ledigt klädd i gympabrallor, magtröja och bakvänd keps, genuint gemytlig och svincool på samma gång.
Tillmötesgående och fräckast på stället i en och samma uppenbarelse.
Hade hon skippat tuggummit hade jag inte ens behövt nämna Lana Del Rey. De har inga fler beröringspunkter än sina på olika sätt fantastiska röster.
Jo förresten. Uttrycket ”it takes two to tango” har de två vokalissorna också gemensamt.
På Bråvalla var det publiken som dansade och sångerskan som var avvaktande, på Knäppingsborgs innergård bjuder Miriam Bryant upp medan Norrköpingspubliken är sval och tråkig.
Men den långväga gästen låter sig inte bekomma. Istället kämpar Bryant imponerande hela spelningen igenom.
Att turnera med en ynka skiva i ryggen är inte det lättaste, men ett nytt släpp är i faggorna och Bryant tvekar inte att testa nytt material på sin publik. Det blir någon Game, någon Satellite och en tilltänkt singel vid namn Dragon. Ingen av dem någon omedelbar hit, men utan tvekan skönt poppiga bitar med potential att växa. Samtliga dessutom levererade med den själ som går som en röd tråd genom hela Miriam Bryants framträdande.
Det är egentligen bara i den annars så fina Alone Isn't Lonely som det haltar lite. Låtens stuns försvinner och sångerskan känns för en kort stund lite bortkommen uppe på den trånga scenen.
Det är en fadäs jag gärna blundar för.
Resten är nämligen av fint märke.
I Easy Street ger sig Miriam Bryant ner i publiken. Det är ett sådant där trick som typ alla kör med nuförtiden, ungefär lika eget som att förstärka hitlåtar med extra slagverk (jodå, det kommer det också framåt slutet), men jag köper det fullt ut. Det känns genuint och äkta.
Easy Street är dessutom ett av kvällens allra starkaste nummer.
Raised In Rain, som även fått ge namn åt det unga stjärnskottets hittills enda fullängdsalbum, föregås av ett brandtal om att det är allas ansvar att kasta ut de nazistiska krafterna ur det här landet. Ett viktigt ställningstagande i stundande valtider.
Extranumret efter att senaste singeln Find You fått agera slutpunkt för ordinarie set blir naturligtvis förutsägbart, men ack så imponerande.
Det är givetvis dags för Push Play. Miriam Bryant bullar upp med slagverk och då vaknar publiken i Norrköping. Det blir en klappfest som får sätta punkt för det korta och koncisa setet.
Miriam Bryant tar med sig sin lysande sångröst och kliver av scenen och visar samtidigt att det knappast behövs några dryga världsstjärnor från staterna för att skapa magi.
Genuin uppriktighet räcker.