Regnet öser ner sekunder innan Thåström kliver på scenen. Det känns som att det kommer som på beställning. Att det liksom hör till spelningen. Himlen står för regnet och Thåström för åskan. "Djävulen o Jag" mullrar igång och Thåström inleder försiktigt med att nästan viska fram orden.
Redan i andra låten har åskan förvandlats till en ren och skär naturkatastrof. "Axel Landquists Park" exploderar åt alla håll och kanter. Varje låt är en unik historia. Varje låt enskild skulle behöva en egen recension och förklaring.
Kvällen till ära plockar Thåström friskt ur skattkistan med låtmaterial. Det är gamla och nyare hits han och bandet bjuder på. Men allt i en stenhård kolsvart förklädnad. "Från himlen sänt", "Beväpna dig med vingar", "Rock n' roll e död" är bara några av låtarna som fick regnmoln att fly all världens väg.
Thåström gjorde sin enda spelning i år på Bråvalla. Och han och bandet gör det otroligt bra. Thåström ÄR Sveriges enda rockstjärna. Inget tradigt fjäskigt mellansnack. Inget publikfrieri med viftande händer eller uppmaningar till allsång. Musiken, låtarna och rösten räcker. Efter brutalt vackra "Fan fan fan" ger Thåström svar på publikens berömmande jubel.
– Varsågoda. Briljant.
Just det. Konserten avslutades med att Thåström rev av "Die Mauer". Själv. Med en akustisk gitarr. Det föll mer tårar under den låten än det fallit regndroppar under festivalen.