Att se "Breaking Dawn" är en obehaglig upplevelse av att vara fast i en vuxen kvinnas tonårsliknande drömmar. Det känns som om man som tittare inte bör vara där, som om man snokar och skäms åt drömmaren som inte lagt av med önskemål om att bli jagad av en drös fantasikillar och vara allas lilla älskling. Saker man tänker en blyg 14-åring drömmer om i sin framtid. Visst är många actionrullar av samma karaktär, man är i någons fantasi om att superhjältedom och onaturligt perfekta kvinnor. Tyvärr blir det lite värre när författaren Stephanie Meyers fantasi är så passiv och pinsam. Eller så är hon en slug och smart kvinna som visste att dessa typer av fantasier skulle få igång rätt målgrupp.
Den fjärde och näst sista filmatiseringen av Meyers romanserie "Twilight" är en catering till böckernas största fans. Om det tidigare har funnits försök från filmmakare att även appellera till allmänheten så har målgruppen nu snävats in. Förklaringar som fanns i de tidigare filmerna har delvis försvunnit och det extra sötsliskiga har tagits fram. Det krävs helt enkelt tidigare information för att man ska hänga med i alla svängar. Äntligen är det också dags för vampyren och den vanliga flickan att få varandra, filmer börjar med ett sagobröllop. Sedan bär det iväg till en smekmånad (hur en vampyr utan blod lyckas med en erektion är en gåta som inte avslöjas) och kort därefter skapas ett barn. Inte heller här förklaras den biologiska möjligheten för en vampyr att producera sperma.
Största problemet är egentligen inte filmen, den är snyggt fotad, den har ett visst flyt och är skönt nog befriad från stora actionsekvenser. Historien däremot går inte att komma så långt med. Vill man dessutom inte göra en hel generation fans besviken så får man hålla sig till bokens story. Då återstår inte mycket förutom endimensionella karaktärer, osannlika kärleksförvecklingar och skrattretande manus.
?Breaking Dawn - Part 1? är tyvärr också till stora delar en antifeministisk manifestation som nu tar sig fysiska uttryck. Kvinnorkroppen mörbultas och utmärglad men huvudkaraktären bestämmer sig för att behålla ett foster som äter henne inifrån. Anti-abortbudskapet är tydligt. Ibland försöker Meyers ge Bella något annat syfte än trånandet efter Edward, som att det är hon som fattar vissa beslut. Men faktum kvarstår, kvinnan gifter sig vid 18, vägrar att göra sig av med ett farligt foster och har inga andra ambitioner.
