Bratt berättar om en annan tid
Foto: SCANPIX
Så mycket intressant har han att berätta och så väl skriver han sin historia. När han växte upp var hans farfar fortfarande en mycket känd person - Ivan Bratt. Mannen bakom Bratt-systemet. Utan farfar ingen motbok och antagligen inget Systembolag heller. Peters pappa var direktör i Arbetsgivarföreningen. Peter Bratt skildrar en överklassfamilj där det finns mycket vacker yta men inte särskilt mycket riktig värme. En gång frågar Peter sin mamma hur hon skulle göra vid ett skeppsbrott om hon förutom sig själv bara kunde rädda en till i en livbåt. Skulle hon då välja sitt barn eller maken?Mamma svarar strax att då skulle hon rädda sin man för barn kan man alltid göra nya men mannen har man bara en.Så var barndomen. I ungdomen läser han litteraturhistoria för att han vill bli författare och får jobb som förlagsredaktör. Han lyssnar på Beatles Sgt Pepper och provar LSD som ger honom en rejäl snedtripp. En skräckupplevelse som han inte kan befria sig ifrån, den återkommer även långt upp i livet.Så då politiken. Han gör lumpen på tolkskolan och det är där han träffar Håkan Isacsson som jobbat på IB. På Folket-i-Bild/Kulturfront träffar han Jan Guillou och med Isacsson som källa avslöjar de ju det svenska inrikesspionaget som var riktat mot Vietnam-rörelsen och vänstern.Det är allmänt känt att Guillou och Bratt sedan IB-affären inte har varit de bästa vänner.Bakgrunden är att Bratt vägrar att överklaga den absurda fängelsedomen. Han orkar inte med en rättegång till utan tar sitt straff och sitter i fängelse i sex månader. Ett svek mot saken menar Jan Guillou och Jan Myrdal som verkligen agerar som kommunistiska kommissarier. "Odisciplinerat handlande...som är fullkomligt otänkbart för en skolad kommunist", skriver Guillou i ett brev. Däremot förnekar inte Bratt Guillous betydelse för IB-avslöjandet.På Dagens Nyheter avslöjar han att justitieminister Lennart Geijer går till prostituerade, till ytter mera samma som ambassadtjänstemän från östblocket.Och att rikspolischefen Carl Persson upprättat en promemoria som han sänt till statsminister Olof Palme. Allt var sant. Men Palme anar att journalisten inte själv sett denna PM och satsar allt på ett kort - han blåljuger. Det finns ingen PM, säger han. Allt är ett påhitt. Och Peter Bratt kallas av Palme för en "kloakråtta med gula betar". Peter Bratt tror faktiskt att han själv blivit lurad av sin källa - Leif GW Persson. Men det hade han inte. Olof Palme var helt enkelt en oerhört kallt beräknande motståndare. Jan Guillou återkommer i det här avslöjandet också som ett råskinn som spelar en obehaglig roll. Det är en berättelse om en annan tid. Ingen politiker skulle idag våga agera så som Palme gjorde i IB-affären och i Geijer-affären.Ingen enskild politiker har längre en sådan maktbas att verka ifrån. Dagens samhälle är mer komplext och faktiskt nog mer pluralistiskt.
Så jobbar vi med nyheter