Brasilianska toner på Lisa Nilssons vis

Lisa Nilsson, en av de svenskaste sångerskor vi har, visade en helt ny sida av sig själv under gårdagens konsert. Visst fick vi höra några av hennes klassiker som ?Himlen runt hörnet? och ?Viola?. Men större delen av kvällen fick vi lyssna till nya takter och toner.
Lisa Nilsson har rest till Brasilien många gånger dom senaste åren. Dit åker hon när Sverige känns för grått och regnigt. Där finner hon åter styrkan i naturen, musiken och hos människorna. Jag som inte har råd att ?bara ta ett flyg? när tristessen tränger på, får istället nöja mig med att lyssna på hennes medplockade melodier och det är ett helt okej substitut.
Kvällen inleds med en långsamt gungande vaggsångsliknande hyllning till Moder Jord. Lisa Nilsson står tryggt på scenen i en härligt mönstrad klänning tillsammans med det sex man starka ?Banda Beleza?. Då och då smeker hon ömt sin mage, som är vackert avslöjande, snart kommer ytterligare en liten Nilsson till världen.
De flesta av låtarna som framförs under den nästan två timmar långa konserten har svensk text. Lisa berättar då och då om hur hon fann just den låten och hur hon sedan tillsammans med sina kollegor kämpade för att översätta dem från portugisiska.
I maj 2004 när Lisa var i Rio kom regnet. Hon var tvungen att stanna inne och hennes enda sällskap var en gitarr. Hon skrattar åt minnet och kallar sig själv ?En hämmad liten gitarridiot?. Hon berättar att gitarren tillslut blev hennes vän där i regnet och resultatet blev ?Sången om regnet i Rio?
Musikerna, som kommer från Brasilien och Stockholm, är mycket duktiga. Dom hanterar skickligt alltifrån kontrabas, gitarr, piano till olika slagverk, men även mystiska brasilianska instrument som ger ifrån sig härliga ljud.
Kvällens höjdpunkt är när slagverkaren Sebastian Notini spelar på en slags trumma ?Pandeiro?. Hans snabba och flinka fingrar framkallar både åska och regn, en buffelhjord som jagas av jägare och en hetsig dans kring en fladdrande lägereld. Även när Lisa ger sig på en snabb samba på brasilianska höjs tempot. Men i stort sett kan kvällen sammanfattas som lugn och meditativ - en skön avkoppling för oss som inte kan ta flyget, utan måste stanna i gråa Sverige hela vintern.