Brännande och intelligent

Igår kom den så äntligen hit, succépjäsen av Jonas Hassen Khemiri och Riksteatern, som nu gör sitt segertåg genom Sverige. Förväntningarna var höga och risken att bli besviken stor.Men Fem gånger gud höll hela vägen - den är verkligen så bra som det sägs. Sällan har jag hört sådant tryck i applåderna på Östgötateatern. Kanske för att publiken bestod av mycket teaterfolk, som vet hur en drömpublik ska bete sig. Nåväl.Vi får möta den småtöntige dramaläraren Rolf som vill sätta upp Strindbergs Drömspel, men eleverna Blanca, Idris, Olivia och Sanoj sätter sig på tvären. Istället får de chansen att göra varsin drömscen.Det börjar ganska ytligt med designerwannaben Blanca, härligt gestaltad av Gloria Tapia. Hon babblar på om sin härliga tvillingsyster Dolores och att de båda älskar pingviner, halvsmält glass och "att fnittra åt ord som låter snuskiga fast de inte är det".Men att blotta sina drömmar är för kaxiga klasskamrater är inte riskfritt, snart framkommer att Dolores inte lever längre. När Idris tar över berättar han dessutom att Blanca egentligen kände skam för sin dreglande syster och aldrig ingrep när mobbningen av henne pågick som värst.Vem som har ordet växlar genom föreställningen, snabbt och raffinerat. De olika berättelserna ömsom går isär, ömsom lappar över varandra. Vad som är sanning kan vi aldrig veta säkert.Men i takt med att fasaderna rämnar får vi ändå en alltmer sammansatt bild av de fyra eleverna och dramaläraren med den misslyckade skådespelarkarriären. Vilka de vill vara, hur de ser på sig själva - men också hur de ses i andras ögon. När de vrids och blir belysta ur olika vinklar skiftar de färg och status, vilket ensemblen gestaltar väldigt tonsäkert.Karaktärerna djupnar, men även pjäsen i sig. Den går från att vara lättsam och underhållande till att beröra mer existentiella frågor kring sådant som rädslor, drömmar, längtan och rasism.Slutscenen när den stumme Sanoj plötsligt tar till orda är stark och använder sig effektfullt av becksvart mörker i salongen. I den understryks vilket strålande stycke teater Fem gånger gud är. Det är brännande och intelligent teater som dessutom är väldigt rolig. Mycket mer kan man inte kräva.

Information till våra läsare

Brännande och intelligent