Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bounce och Bounce

Bounce i Stockholm för några år sedan, när gruppen var ny, handlade om några hippa ungdomar som dansade roliga sketcher till häftig hiphopmusik. Hela historier med olika scenografi, små berättelser med knorr och väl utnyttjad teknik, det flimrade och sprakade och lät väldigt högt.
Publiken jublade.

Kultur och Nöje2005-10-17 06:00
Brittmarie Engdahl (0+11-200 447) <a
Bounce idag handlar först och främst om Bounce. Om individerna i gruppen. Dels om hur de kom in på det här med dans, alla har ju sin historia - nog var det till exempel fjolligt som en av killarna tyckte - dels om deras djupa beroende av att få dansa, hur de inte kan låta bli, hur de fasar för att behövas göra något annat än just dans, hur livsnödvändigt det är. Det berättas med kul språk som ligger helt i linje med drogretoriken - "så gick det till när jag fastnade i träsket"-bekännelser.
Så presenterar var och en sig, namn, hurdana just om är och alltså vägen till idag.
Publiken jublar ännu mer.
Bounce är i Norrköping! hojtar någon på scenen och vrål nästan lyfter taket.
Vadå fotboll? Vi har klackarna, vi har ekvilibristerna, de blixtsnabba passningarna, vi har upprepningarna, ibland blir det mål. Fast det är klart, här hejar alla på samma lag.
(Apropå den eviga kulturdebatten).
Så dansar dom då, ungdomarna, avancerad discodans, snabba utfall, breakdance, hiphop, alltvaddetheter, ålar, slänger sig, studsar och studsar i sina stora kläder som far runt kropparna. Det kan ibland påminna om mina gamla tiders gymnastveteraner som hade skojuppvisning före tävlingarna, med lustiga mössor och andra kläder på.
Det är kul att se när dom dansar, inte tu tal! Det är gott att se hur dom kan skoja med erotiken, tjejerna jublar inför varje juckande och verkar ha sina idoler. Dom bjuder på sig de här dansarna, perfekta killkroppar som exponeras med humor och distans - tjejerna, tyvärr bara två, är fjädrande, exakta, charmiga. (En av dom är "morsa" i gänget - synd!) Föreställningen blir medryckande, man känner sig lätt om foten, johodå, hjärtat också, och huvudet fylls av musiken som drivs fram av en enormt duktig kvartett som understryker, lyfter, skojar med och ligger alldeles intill dansarna. Fenomenala killar. Dessutom visar det sig att dansarna kan spela och musikerna dansa... nåjavars.
Det känns starkt att det är ett kompisgäng, hopkittat, dansare och musiker är ett. Från starten tre vänner i Västerås, sen har det rullat på. Olika ursprung, två svarta killar - vi trodde länge det var en, skojar dom andra.
Publiken har stor roll i föreställningen, ljudet högt, idolerna bärs fram av vrålande tjejer och kanske en del killar, det är rolig och sexigt och värmen steg hela tiden i den svala De Geerhallen.
Bounce får komma igen!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!