FILM
Kärlek Deluxe
Filmstaden
Regi: Kicki Kjellin
I rollerna: Moa Gammel, Lotta Tejle, Martin Stenmarck, Andreas La Chenardiére, Görel Crona, Sarah Dawn Finer m fl.
Betyg: *
Människan är en liten varelse i ett stort universum. Världen är full av fenomen vi inte förstår. Hur kom världen till? Varför skadar människor sig själva och varandra? Varför fuskar politiker när de vet att de alltid åker fast? Nu kommer ett oförståeligt fenomen till: Varför trodde någon att den här sörjan kallad ”Kärlek Deluxe” behövdes? Jag kan nämligen inte ens se pengar som skäl till dess existens, det är svårt att se att den skulle sälja så värst mycket. Nämn vilken romantisk komedi som helst och den är bättre. ”Bröllopsduellen” exempelvis framstår som ett mästerverk i jämförelse. Likadant med förglömliga ”Something Borrowed”. Plötsligt tror man som tittare att romantisk komedi är en orättvist bespottad genre. Det mesta är kvalitet i jämförelse med ”Kärlek Deluxe”. Manuset är sällsynt platt. Till och med titeln är helt fantastiskt dålig. Hela filmen är ett skämt.
Moa Gammel spelar Selma Trastell, en framgångsrik chick-lit-författare som vill skriva den stora kritikerrosade romanen. En pretentiös kulturtant, Britt Mattsson, bestämmer sig för att anta utmaningen att förfina Selma Trastell. Filmens andra intrig är en obegriplig kärlekstriangel mellan Selma, en folklig covermusiker och en raffinerad författare. Det är synd om nästan alla inblandade i den här filmen, till och med manusförfattare och regissör som har ansvar för den.
Jag tror Kicki Kjellin har velat illustrera konceptet lättsamt kontra kvalitativt med den här filmen, till försvar för det lättsammas existensberättigande. Men då behöver den lättsamma filmen i fråga faktiskt vara underhållande. Det görs rätt många filmer som brister kvalitativt men är underhållande medan de pågår. Dessutom finns det romantiska komedier som både är lättsamma och kvalitativa. Återigen framstår ”Kärlek Deluxe” som ett skämt när den försöker försvara ett koncept på det svaga sättet. Det är ungefär som att försöka bevisa för världen att svenska köket är att räkna med genom att bjuda på kalvsylta. Allt det sämsta instoppat i en slemmig förpackning med glans av fett utanpå som inte ser flashigt ut utan billigt, kalvsylta och ”Kärlek Deluxe”. Jag ska inte slösa fler ord på att beskriva varför filmen är dålig, det finns för mycket att säga.